Jag har alltid varit sist med det nya. När polarna i början på 80-talet skaffade de första speldatorerna höll jag hårt i rollspelstärningarna. Det var först i vuxen ålder jag överhuvudtaget skaffade en dator. På samma krampaktiga sätt har jag försökt klamra mig fast i vinyl, VHS, kasettband, fast telefon, dvd och CD. Samt varit sen med att skaffa mobil, e-post, blogg, Facebook, Spotify osv.

Inför riksdagsvalet registrerade jag i alla fall ett twitterkonto. Tänkte att nu jämarns ska jag för en gångs skull haka på en uppseglande trend. Men jag hade förstås fel. En undersökning som kom i veckan påpekar att hajpen redan då var på tillbakagång…

Analysen från kommunikationsföretaget Intellecta är den första svenska om Twitter. Den visar att mikrobloggen ökade mest i januari 2009, dvs. precis ett år innan jag gick med, och att det numera inte sker någon nämnvärd tillväxt. Eventuellt är de som slutar vara aktiva på Twitter för första gången fler än de som nyregistrerar sig. Hur som helst är de aktiva få till antalet.

Inför riksdagsvalet verkade endast några få politiker av dignitet, som Fredrick Federley, Gudrun Schyman och Göran Hägglund, använda mikrobloggen dagligen. Jag twittrade i höstas ut en fråga om inte nätverkstjänsten, trots mediehajpen, floppade i valrörelsen. Jag fick inget svar på det men av Intellectas undersökning framgår att det idag bara finns drygt 91 000 registrerade twitterkonton i landet.

Storleken är som bekant inte allt och jämförelsen är säkert ur flera aspekter orättvis: Men medan Facebook i Sverige knappar in på Svenska Kyrkan i antalet medlemmar har Twitter ungefär lika många användare som det finns gammallaestadianer i Finland. Och till skillnad från vad jag tror om gammallaestadianerna i vårt grannland i öst är aktiviteten på mikrobloggen låg. Blott 11 215 svenskar twittrar i genomsnitt en gång om dagen.

Jag gav mig i kast med nätverkstjänsten av två orsaker. Dels för att snabbt få länktips om det senaste i samhälls- och kulturdebatten. Men sedan fanns också ett hopp om att kunna skapa en ny plattform för den egna opinionsbildningen. Även om det blivit bättre har det ofta känts som att tala för döva öron och att uppdateringsflödet har en rejäl slagsida. Det twittras nämligen förhållandevis mycket om sociala medier (fast det är visst ett ord som är på utgång) jämfört med andra ämnen. Jag har dock lärt mig en hel del om just detta under mitt år med Twitter. Inte så konstigt eftersom landets expertis på området finns samlad där.

Och fastän Twitter inte har många användare så har tjänsten, vilket Intellectas analys understryker, ett stort externt genomslag. Andra webbplatser visar twitterflöden och olika medier refererar till diskussionerna. Så trots allt bedömer jag Twitter som viktig för oss intresserade av samhälls- och kulturfrågor. Även för oss som aldrig är först med det nya.