Hur granska hatets medier?

 

”Politiker kan man kasta ut och partier kan man rösta bort. Men författare, skribenter och andra som hetsar mot folkgrupp måste andra ta hand om”, skrev Åsa Linderborg i förra veckan i samband med att Aftonbladets kulturredaktion anlitade en jurist och lanserade en kampanj för att syna nätets hatsidor.

Detta inte helt konventionella grepp har rest en del frågor. Till att börja med: Är detta verkligen något som en kulturredaktion ska syssla med? Kultur- är visserligen liksom ledarredaktioner opinionsbildande avdelningar även om de senare tar avstamp i dagspolitiken och de förra i kritik av olika kulturella uttryck samt idédebatt. Och granskningar kan mycket väl inrymmas i det arbetet. Men borde det inte handla om argumentation snarare än lagtolkningar?

Expressens kulturchef Karin Olsson menar just det och skrev i tisdags en starkt kritisk artikel. Hon anser det inte bara vara en intellektuell abdikation, att hellre än ”det moraliska samtalet” förlita sig på juridiken, utan att det redan börjat urarta ”till rena rama inkvisitionen”. Detta efter att Linderborg till branschtidningen Medievärlden talat om att en breddning av projektet skulle kunna vara att titta på formuleringar i böcker av exempelvis Karl Ove Knausgård. Ett uttalande hon nu förnekar.

Hur som helst kan väl ingen på allvar ha trott att Linderborg anser att Knausgårds verk skulle kunna bli föremål för bokbål eller censur? Just det grälet mellan de två kvällstidningarnas kulturchefer känns därför lätt animerat. Vad gäller Olssons andra kritik, frågan om kulturjournalistiken ska bidra till juridifieringen, så ser jag inte några hinder. Aftonbladet har resurser och alldeles för få verkar ju vilja ta i problemet. Kanske är det lite utanför uppdraget men varför sitta kvar i elfenbenstornet om det är i källaren det brinner? Det betyder nödvändigtvis inte att jag kommer gilla de eventuella förslag till inskränkningar i tryckfriheten som granskningen kan tänkas landa i.

Denna kampanj är ju bara ett försök att få igång en diskussion kring hur hets mot folkgrupp och andra lagar bör tolkas när det kommer till olika notoriskt hatiska publikationer. Aftonbladet Kultur verkar pröva sig fram vilket ledde till ett annat frågetecken: Kan det vara olagligt att rapportera om exempelvis rasism? Redaktionen stängde nämligen i onsdags ned sin blogg där granskningen skulle redovisas. Detta med motiveringen att de annars skulle kunna riskera att själva misstänkas för hets mot folkgrupp.

Medievärldens chefredaktör Axel Andén ser ingen anledning till den drastiska åtgärden. För hur skulle annars granskning vara möjlig? Att citera hatiska formuleringar innebär ju visserligen att de får ytterligare spridning men ”att bara skriva att sajten X fällts för ett uttalande om gruppen Y blir ganska meningslöst.” JK har också enligt Andén i flera fall avstått från att inleda förundersökning vid fall av referat av texter som i sig är hets mot folkgrupp.

Men ett visst mått av försiktighet i återgivningen kan nog ändå vara på sin plats. Om inte annat så för ”det moraliska samtalets” skull.

Publicerad i Skånska Dagbladet

Comments Closed

6 reaktioner på ”Hur granska hatets medier?”

  1. Hets mot folkgruppslagstiftningen är inte ämnad att straffbelägga saklig och vederhäftig diskussion om folkgrupper,glöm aldrig det.

  2. ”Hatsidor”, då tänker jag på Aftonbladets ledar- och kultursidor. Eller Expressens Marteus, hur mycket öppet hat finns inte där?

Kommentarer är stängda.