Släpp in Sverigedemokraterna

Nationaldagen firar jag med att lyssna på Gudrun Schyman som håller torgmöte utan några blågula fanor och infantilt fosterlandssvammel. Ett antifirande med andra ord. Feministiskt initiativs taleskvinna är på gott humör och skulle, om nu inte valets utgång blir bättre än de senaste opinionssiffrorna, lätt kunna sadla om till stå upp-komiker. Men bollen är rund och med mediavindarna i ryggen skulle Fi snart vara över de fyra procenten igen. Det är vi överrens om, vi som samlas över en öl efter torgmötet. Av de sju, åtta partierna som idag står utanför men vill in i riksdagen har Sjukvårdspartiet och Junilistan och allt vad de heter nog ingen större chans. Men Fi har det. Och så Sverigedemokraterna förstås även om de etablerade partierna inte helst låtsas om det.

Men dagen efter nationaldagen får valrörelsen just en sådan ny vändning. Tidningsrubrikerna berättar att Sverigedemokraterna nu är det tredje största partiet bland bland ungdomar. Detta enligt undersökningen Ungt val som ungdomssajten Lunarstorm och Aftonbladet genomfört. Nu går det inte att låtsas regn längre. Det etablerade Sverige krävs på kommentarer och bortförklaringarna haglar. Jo, det är allvarligt men en röst i en opinionsmätning är inte detsamma som att man faktiskt kommer lägga en röst på dem i valet, säger de. Expressen går längre än så och anar valfusk i konkurrentens undersökning. Att vissa sverigedemokrater registrerat falska personnummer så att en person kan ha röstat flera gånger låter iofs inte osannolikt men det har säkert ungsossar och ungmoderater också gjort.

Hur som helst. Jag har följt Sverigedemokraternas tidning SD-kuriren och deras hemsida i flera år. Det är uppenbart att partiet idag har en betydligt proffsigare valmaskin än någonsin. Inför hösten 2002 hade SD 900 000 kronor att spendera och gick från åtta till femtio kommunala mandat. Idag är valbudgeten mer än åtta gånger större, 7,5 miljoner, och gräsrötterna i kommunpolitiken har lärt sig hur de ska handskas med media och nå väljarna.

Det etablerade Sverige har försökt tiga ihjäl de främlingsfientliga partierna. Politiker har vägrat debattera med dem och skolrektorer har portat deras bokbord. Det är en taktik som kanske funkar på små, resurslösa grupper. Men när Sverigedemokraterna nu går in i en valrörelse med väloljat maskineri och en budget som är en halv miljon kronor större än exempelvis Vänsterpartiets så kan effekten bli den motsatta: De får visserligen inte tillgång till offentlighetens finsoffor i televisionen och  i rikstidningarnas statusfyllda debattsidor men på de arenor de verkar på får de stå oemotsagda. En situation som förstås passar utmärkt för ett ideologiskt grumligt parti som rider på folks sunda misstro mot politiker. Och de som är missnöjda med de etablerade partierna och hör talas om SD kollar exempelvis in deras proffsiga hemsida och så börjar kanske en draksådd att spira…

Sverigedemokraterna är ett nationalistiskt och främlingsfientligt parti. Inte nazistiskt. Att frysa ut dem därför att de skulle vara antidemokrater är inte bara taktiskt fel, det är också oärligt. Däremot finns ingen anledning till stora famnen och att försöka oskadliggöra SD genom att inleda samarbeten med dem. Det är en utveckling som vi sett i en rad europeiska länder, närmast i vårt södra grannland där de borgerliga bjudit in Dansk Folkeparti. Resultatet har som bekant blivit en mer nationalistisk och främlingsfientlig agenda för alla riksdagspartier. Vilka förslag svenska folkpartiet skulle lägga om en borgerlig regering stödde sig på SD vågar jag knappt tänka på. Jag är dock säker på att de inte skulle stanna vid språktester för invandrare och hårdare tag mot buset.

Nej, håll Sverigedemokraterna på en armlängds avstånd i de parlamentariska församlingarna men låtsas inte som de inte existerar. Det mest effektiva sättet att stoppa dem är trots allt att höja rösten för en solidarisk politik. För när det kommer till den berömda kritan, när sverigedemokraternas politik synas, så är det uppenbart att de inte har mer än infantilt fosterlandssvammel som svar på det globaliserade klassamhällets problem. Trollen spricker i dagsljus.