Statspropaganda mot demokratins spjutspetsar

Skärmavbild 2013-06-19 kl. 14.18.20

Trots allt visar rapportförfattarna, som på denna bild, att de är insatta

En ny statlig utredning om ”våldsbejakande extremism” har i dagarna presenterats för demokratiminister Birgitta Ohlsson. Liksom liknande de senaste åren är risken stor för att det i praktiken, i arbetet ute i skolor etc, kommer innebära att radikalvänster och högerextrema betraktas på samma vis och att det stävjande arbetet därmed blir inskränkt demokrati.

Statens medieråd är exempelvis en ny myndighet med uppdrag att få barn och unga att bli medvetna medieanvändare, bland annat via skolan. Det låter oskyldigt men vi har sett exempel som borde oroa frihetliga till både höger och vänster.

I flera år var jag aktiv i nättidningen Yelah. Politisk beteckning var ”frihetligt socialistisk” vilket kortfattat är en antiauktoritär idétradition som är kritisk mot såväl stat som kapital och vill fördjupa demokratin. Inte bara på det ekonomiska området utan också genom direktdemokratiska inslag. Yelahs storhetstid med hundra tusen besökare i månaden inföll efter Göteborgskravallerna då tidningen uppmärksammades för, som publicisten och medieexperten Martin Jönsson uttryckte det i tidskriften Media i Fokus nr 2-2001, att vi ”klarade mycket av den snabba och korrekta rapportering som större nyhetsorganisationer snubblade på”. Yelah blev lite av en plantskola, flera skribenter vann mediepriser och gick senare vidare i branschen.

När Statens medieråd släppte sin kartläggning ”Våldsbejakande och antidemokratiska budskap på internet” blev kritiken i de sociala medierna massiv. Bland annat hävdades att de använt manipulerad statistik vilket får de högerextrema sajterna att framstå som gigantiska. Men också för att när TT skrev om kartläggningen hette det att Yelah är en av landets två ”öppet våldsbejakande vänsterextrema webbplatser”. Detta hann flera dagstidningssajter publicera innan TT ändrade i artikeln. Även myndigheten förtydligade på Twitter att ”Yelah INTE definieras som våldsbejakande.”

Men ingen rök utan eld. Yelah är med i kartläggningen vilket i sig leder till en rad komplikationer som gör att staten här måste sägas vara ute på ideologiskt mycket hal is. Författarna är själva medvetna om problematiken att få in vänsteraktivister i denna rapport vilket leder till märkliga formuleringar som att vänstergrupperingarna ”är demokratiska i bemärkelsen att de förespråkar total jämlikhet för alla medborgare, men odemokratiska i förkastandet av konstitutionen”. Det senare förstås för att den ur en radikaldemokratisk ståndpunkt är otillräcklig. Låt vara att Yelah placeras i den autonoma miljön, begreppet har tidningen aldrig använt själv under sina snart tjugo år, men när författarna i ett tidigare kapitel definierat ”autonom” som ”de som sprider antidemokratiska våldsbejakande vänsterextrema budskap” så blir ändå resultatet rent orwellskt. Det vill säga svart blir vitt och demokratins förkämpar kallas dess fiender.

Det är minst sagt avslöjande när rapporten menade att orsaken till att det inte finns så mycket ”autonom nyhetsrapportering” på nätet kanske beror på att de ju faktiskt har samma grundläggande samhällsanalys som hela arbetarrörelsen vilka redan driver stora medier. Precis! Yelah används nog här som halmdocka för att undvika kritik om ensidighet men är inte radikalare än exempelvis Aftonbladet Kultur. Men rapportförfattarna vågar förstås inte dra ut trådarna så långt, till landets största kultursida. Men det är vad intellektuell hederlighet kräver för en diskussion om vad som är våldsbejakande opinionsbildning från vänster. För debatten som sådan är givetvis legitim även om detta exempel visar hur farligt det kan bli om staten initierar den.

Yelah fungerar idag mest som ett stort samhällspolitiskt arkiv och i flera år har elever, på såväl grund-, gymnasie- som högskolenivå, använt sajten som källa i sina skolarbeten. Det ska de givetvis fortsätta med oavsett vad Storebror eller storasyster Birgitta Ohlsson, som beställde denna kålsuparliberala rapport, säger. Vad gäller den nya SOU:n så är den försiktigare med att peka ut grupper men jag är som sagt rädd för vad som svallvågorna för med sig, vad som blir praktiska åtgärder.

Publicerad i Skånska Dagbladet

Comments Closed

4 reaktioner på ”Statspropaganda mot demokratins spjutspetsar”

  1. Bara en stilla undran: har alla de hekatomber av kritiker som tydligen figurerar i de sociala medierna verkligen hunnit läsa och analysera denna 272 sidor långa rapport på bara en dag? Låter tämligen övermänskligt och inte särskilt sannolikt. Att en eller annan mänska verkligen har läst igenom rapporten kan jag föreställa mig, men inte fler. Måhända har jag fel.

    Jag gissar dock att kritiken skjuter in sig på en eller annan enstaka formulering som ligger nära det egna och upplevs som felaktig eller obehaglig. Kanske det borde införas ett moratorium på ”massiv kritik” på en vecka, så att folk har en rimlig möjlighet att tänka igenom sin kritik?

    Att TT inte kan läsa innantill (eller i varje fall kondensera en text korrekt) är ju beklagligt, förstås.

    Observera att jag inte har läst rapporten och därför inte kan säga något om den.

  2. Bra synpunkt! Du har rätt. Snabbhetskravet i opinionsbildningen är ett gissel. I det här fallet kom inte kritiken, som du skriver, efter en dag utan bara några timmar efter att kartläggningen släppts! Det mesta handlade dock om de två saker jag skrev, felaktig statistik samt utpekandet av Yelah.net, och det behöver man ju inte läsa hela rapporten för att ha en åsikt om. Jag var själv snabb att kritisera på Twitter, det medges, men jag nöjde mig inte med att bara läsa vad som återberättades i media utan laddade trots allt hem rapporten och skrev ovanstående mediekrönika dagen efter.

  3. Det är en ganska lättläst rapport, det tar inte mer än ett par timmar att läsa igenom den i lugn och ro.

Kommentarer är stängda.