I onsdags lanserade Svt sin nya ungdomssajt Edit.se. Public service-företaget har samlat ett gäng duktiga skribenter som utan tvekan kommer att leverera smarta, roliga analyser kring populärkultur och samhälle. Men kritiker har redan dömt ut projektet som vänsterpropagandistiskt.
Fortsätt läsa Svts nya ungdomssajt är inte vänster
Huvudlös hantering av Åkessons comeback
”Vi kommer att berätta något viktigt på fredag klockan 21.00”.
Det är bara att gratulera landets högerextremister till vinterns bästa inrikespolitiska nyhetsspinn. Men att det är public service som möjliggjort detta kan, eventuellt och måhända, en licensbetalande vän av ordning ha några synpunkter på …
När Sverigedemokraterna i början av veckan gick ut med ovanstående dag och klockslag var de ytterst hemlighetsfulla även om nollorna i ”21.00” såg ut som ett par glasögon vilket gjorde det möjligt för den uppmärksamme att misstänka att det på något sätt handlade om Jimmie Åkessons frånvaro. ”I dagsläget kan vi inte bekräfta eller dementera några av de spekulationer som förekommer”, skrev de också kryptiskt vilket pekade i samma riktning.
Snart hade ju nyhetsmedierna snokat rätt på att det mycket riktigt handlade om partiledarens återkomst och att den skulle offentliggöras i formen av fredagsunderhållning, det vill säga i Skavlans show på Svt. Av en intervju med Svt:s nöjeschef Thomas Hall i branschtidningen Dagens Media framgår det att Skavlan-redaktionen och Jimmie Åkesson haft en dialog i månader samt att de sedan en tid tillbaka hållit på informationen om hans comeback.
För det första kan man fråga sig om det verkligen är public service-mediernas uppgift att alltid maximera tittare och lyssnare genom att exempelvis vänta till prime time med att släppa nyheter. Givetvis är återkomsten av en sjukskriven ledare för ett riksdagsparti en nyhet som även Svt ska uppmärksamma och utifrån den snutt av intervjun som senare släpptes så verkar det som om Skavlan inte bara jamsar med utan också ställer några ”tuffa” frågor till Åkesson.
Men varför just Skavlan?! Varför fredagsunderhållning och varför bjuda Sverigedemokraterna på att få chansen att hålla hela svenska journalistkåren på sträckbänken i sin magnifika, och förmodligen närmast kostnadsfria, uppvisning i marknadsföring? Svt har ju som bekant nyhetsprogram och de sänder inte bara på fredagar.
I sändningstillståndet står det att verksamheten ska drivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Precis som i Sveriges Radios förtydligande borde det även för Svt innebära att man då aktivt i sina sändningar åläggs att motverka ”rasism liksom all form av diskriminering”. Detta behöver inte betyda att högerextremister alltid ska hållas borta från myssoffan. Men det kan ju inte heller bara tolkas som att bokstavligen släcka kameror och stänga av mikrofoner vid risk för rasistpropaganda.
Rimligen handlar det också om att inte bjuda extremhögern på ett sånt marknadsföringsutrymme som nu uppstod tack vare Svt:s huvudlösa hantering av Åkessons comeback.
Nu var det 2015 och ett jävla mörker
När jag blir stor / ska jag ha marknad / Det ska vara marknad / för friska / och sjuka / När människor inte är på marknaden / ska det vara / för att de inte finns
När media sväljer statliga kålsuparteorier
Researchgruppen vann ifjol en guldspade för sitt grävjobb i Expressen om den högerextrema sajten Avpixlat. Dagens Samhälle pekar nu ut tre av personerna i frilanskollektivet som själva varandes politiska extremister, fast på vänsterkanten, och antyder att deras ”åsiktsregistrering” är problematisk. Artikeln, som tidningen Fokus tidigare stoppat, har redan fått kritik för att den insunierar ogrundande fakta och en av de tre utpekade har av allt att döma aldrig ens varit medlem i Researchgruppen.
Fortsätt läsa När media sväljer statliga kålsuparteorier
Ibland är gammelmedia alldeles tillräcklig
”Drar nu med familjen till svärföräldrarnas torp på Öland över helgen. Brukar betyda ingen täckning för det mobila bredbandet. Så adjö!”
Fortsätt läsa Ibland är gammelmedia alldeles tillräcklig
Feminism krävs för jämställt nyhetsflöde
Kvinnors representation i nyhetsmedia under de senaste 20 åren
I det globala nyhetsflödet går det tre män på varje kvinna. I Sverige ser det något bättre ut men det går trögt framåt. Fortsätt läsa Feminism krävs för jämställt nyhetsflöde
Håll Flashback på armlängds avstånd
Aftonbladets pågående granskning av Flashback har kritiserats för uthängningar. I de här fallen har de dock varit motiverade. Andra gånger har däremot de etablerade medierna uppvisat en slapphänt publicistisk hållning som faktiskt påminner om den som Flashback har.
Konkurrens om solidariteten
Ett par veckor in på året kom premiärnumret av gatutidningen Dik Manusch, se människan, vilken startats för att EU-migranter i Västerbotten ska slippa tigga. Jag är själv med på ett litet hörn med ett textbidrag och har kunnat glädjas över all uppmärksamhet runt om i landet samt att första trycket sålde slut.
Fortsätt läsa Konkurrens om solidariteten
Varken drev mot kungahuset eller fjäsk
I tisdags var det FN:s internationella minnesdag för förintelsens offer. Eftersom det i år är 70 år sedan Auschwitz befriades så högtidlighölls och uppmärksammades dagen lite extra. Bland annat närvarade kronprinsessan Victoria vid den stora ceremonin i det polska koncentrationslägret. SVT:s reporter Rolf Fredriksson ställde då en fråga till henne om kungahusets kopplingar till nazismen och fick rejält med kritik för detta.
Men oftare deltar Public service-medierna i propagandamaskineriet kring familjen Bernadotte. Som under den rojalistiska yran inför kronprinsessans bröllop för fem år sedan. Då trängdes normalt publicistiskt tänkande undan hos alla medier, även hos Svt och SR, och det mesta kring kungahuset skildrades okritiskt.På SVT:s sajt hade Ebba von Sydow exempelvis en blogg där vi fick veta att Charlotte Casiraghi, dotter till Monacoprinsessan Caroline, fick sin första klänning designad av Karl Lagerfeld och att hon gärna mixar med märken som Gucci och Tod’s. En av många bloggposter som överskred gränsen för textreklam och som förmodligen inte accepterats om det inte varit för att fördämningarna helt hade brustit. Och Sveriges Radios bröllopsredaktion hade till en början anställt en av Daniel Westlings närmaste vänner!
Men när Carl XVI Gustaf – Den ofrivillige monarken släpptes senare under hösten var SR noggranna med att markera sitt oberoende. En medarbetare till boken arbetade som researcher på P3. Hennes arbetsgivare hade känt till arbetet med boken i två och ett halvt år men eftersom den nu (visserligen rättmättigt vad jag kan förstå) börjat kallas ”snaskig” och ”skandalös” i media så sparkades researchern från SR.
Kritiken om att Rolf Fredriksson med sin fråga framställde Victoria som skyldig till arvssynd kan verka rimlig vid första påseende. Men som Kristian Ekenberg, kulturjournalist på Arbetarbladet, skriver så är det visserligen konstigt att människor ska göras ansvariga eller få äran för vad förfäder gjort men ”med kungahuset är det liksom hela grejen”.
Kanske var inte tillfället det bästa men att kritiker, som exempelvis riksdagsledamoten Maria Abrahamsson och Sveriges advokatsamfunds generalsekreterare Anne Ramberg, väljer ordet ”smaklöst” är avslöjande. För ställt mot förintelsens miljontals offer blir ju detta etikettsbrott en rätt futtig missgärning.
Fredrikssons fråga var ju dessutom mycket hovsam: ”Har kronprinsessan funderat över familjehistorien? Det finns ju släktingar längre tillbaka som var anhängare av nazisterna. Sen finns det Folke Bernadotte som med de vita bussarna räddade folk ur koncentrationslägren.” Och när Victoria valde ett undvikande svar nöjde han sig med det.
Självklart ska våra public service-medier varken delta i drev mot monarkin eller ägna sig åt kungafjäsk. Ändå trampar man i de bägge dikena gång på gång.
Skilda världar
Vi lever i samma land men i så skilda världar. Häromdagen blev det tydligt för mig hur segregerat Sverige blivit. Jag tänker inte nu på klass- eller kulturella skillnader utan på det avgrundsdjup som finns mellan oss som välkomnar invandring och mångkultur och de som bygger hela sin samhällssyn på att detta är ett grundläggande samhällsproblem.
För dryga veckan sedan startade jag en medieblogg. Min första artikel handlade om hur debattklimatet förändrats genom framväxten av de sociala medierna. Att det idag ofta inte finns något filter, ingen insändarredaktör eller programledare exempelvis, och att näthatet påverkar även etablerade kretsar. Ja, ibland t.o.m samverkar de senare med extremhögern.
VSB, Vilket Skulle Bevisas, som min gamla gymnasielektor till fysiklärare brukade skriva på svarta tavlan.
Jag exemplifierade mitt resonemang med hur en Twitterdiskussion, mellan en journalist och en nationalekonom, om invandringens kostnader ballat ur och en liten mobb med såväl etablerade opinionsbildare som högerextremister började häckla den förra. Flera tolkade detta som att jag tog ställning för journalisten i bråket så snart började även mitt Twitterflöde osa svavel. Svarade några men många avfärdade jag som så kallade internettroll.
Visst kan det vara lätt att vifta bort anonyma konton som stollar när de har alias av typen ”Svinbrottaren” och ”Gaphals” och huvudsakliga argumentationen går ut på att kalla en för pajas och ollon. Men i ett privat mailande med en Facebookvän som uppskattar nationalekonomens arbete så kommer vi in på guilt by association. Min Facebookvän menade att nationalekonomens högerextrema följare kan ses som lika suspekt som att jag associeras med journalisten. Tanken svindlade lite. Om nu min Facebookvän, en vettig och inte på något vis extrem människa vad jag har märkt, har denna bild så kanske det inte bara är svinbrottare och gaphalsar som delar den.
Så jag kollar in de som i Twitterdebaclet kanske nöjt sig med ett ”gilla” eller en så kallad retweet istället för att formulera spydigheter. Hos flera av dem fick jag faktiskt scrolla ett bra tag innan jag hittade något som helst stöd till extremhögerns hjärtefrågor. Särskilt nyfiken blir jag på en Stockholmskvinna vilken säger sig jobba som AD och som antagligen avfärdat mig själv som stolle eftersom hon blockat mig och jag därför tvingas använda ett annat Twitterkonto för att se hennes. Först efter en hel del poesi, historiska foton, och åsikter om semlor hittar jag ställningstaganden som tiggeriförbud och minskad invandring.
Jag menar inte att man ska acceptera skit i sina Twitter- och Facebookflöden. Inte heller förespråkar jag det motsatta. Långt innan SD kom in i riksdagen förespråkade jag att man ska ta debatten med dem och jag har också försvarat presstöd till högerextrema tidningar. Min poäng är bara en iakttagelse av enklaste slag: Att avgrunden mellan oss växer om vi fortsätter att leva i skilda världar.