Sverigedemokraterna har tagit täten i valrörelsens kamp om uppmärksamheten. Med Richard Jomshofs uppmaning till muslimer att sluta vara muslimer. Med återvandringsbudskap på bussar och i Stockholms centralstation. När reaktionerna kommer följer den numera välbekanta ritualen: det som sades betydde egentligen något annat.
Under senaste dagarna har temperaturen i valrörelsen höjts vilket inte minst märks i partiernas allt mer spekatkulära utspel för att skapa rubriker i medierna. Sverigedemokraterna har inte helt otippat nu tagit täten och det bland annat med ett budskap på Stockholms centralstation som är lika enkelt som inkluderande: Sverige är till för alla som Sverigedemokraterna tycker ska vara här.
På bussarna i Skaraborg affischerade SD med ett liknande budskap: “Saknar du Mogadishu? Återvandringsbidraget hjälper dig hem.” De plockades ned efter att ett tjugotal busschaufförer med ursprung i Somalia sjukskrivit sig.
På Stockholms centralstation satsade partiet omkring en miljon kronor. En reklamkampanj där resenärerna bland annat informerades om att den som begår brott, lever på bidrag, inte lär sig svenska eller på annat sätt ”missköter sig” inte är välkommen. Ett slags vandelsprövning mellan Pressbyrån och spår 11.
Problemet var bara att det inte framgick särskilt tydligt att det var Sverigedemokraterna som bestämde vilka som fick känna sig välkomna på stationen. Statliga Jernhusen stoppade därför kampanjen efter några timmar. Centralstationen är nämligen fortfarande en järnvägsstation och ännu inte en gränsövergång bemannad av Richard Jomshof. Och Mediemyndigheten ska nu också granska om kampanjen bryter mot reglerna.
SD:s kommunikationschef Joakim Wallerstein tyckte att beslutet var obegripligt. Budskapet riktade sig bara mot människor ”som kommer hit för att leva på vår bekostnad primärt”. Med andra ord: ingen anledning att känna sig utpekad, så länge man inte tillhör den diffusa grupp människor som SD för tillfället vill att väljaren ska tänka på.
Men partiet nöjer sig förstås inte med att sortera människor efter önskvärdhet på Centralstationen. Richard Jomshof har också bidragit till valrörelsen genom att förklara vad fredliga svenska muslimer kan göra för att passa bättre in: ”De kan ju sluta vara muslimer för det första.”
Magasinet Konkret har migrationspolitiken som ett journalistiskt fokusområde. Men vi böjer oss för den enkelhet som våra analyser, ofta skrivna av forskare på området, saknar. Arbete, utbildning, språk, bostadssegregation och diskriminering kan läggas åt sidan. Lösningen fanns framför näsan på oss hela tiden: sluta vara muslim.
Nästa steg borde rimligen vara en statlig avregistreringsblankett. ”Ansökan om upphörande av islam, blankett SD 2026:1.” Kryssa i att du tagit del av svenska värderingar, lämna Koranen i receptionen och hämta en dalahäst i korgen vid utgången.
Jimmie Åkesson fick därefter rycka ut och förklara att Jomshof naturligtvis inte hade sagt riktigt det som alla kunde höra honom säga. Denna ritual är numera så väl inarbetad att den borde få en egen programpunkt i valbevakningen. Först säger en sverigedemokrat något. Sedan återges vad sverigedemokraten sagt. Därefter anklagas omvärlden för att inte förstå vad sverigedemokraten sagt. Slutligen förklarar Åkesson vad sverigedemokraten egentligen tänkte när han sade det han sade.
Statsminister Ulf Kristersson tyckte samtidigt att Jomshofs uttalande var ”dumt” eftersom han ”saboterar en riktig valrörelse”. Och där hittade statsministern äntligen det verkligt allvarliga problemet.
Inte att en framträdande företrädare för det parti som håller regeringen under armarna tycker att svenska medborgare bör överge sin religion. Inte att regeringsunderlagets största parti återigen gör muslimers blotta existens till politiskt kampanjmaterial. Inte islamofobi med andra ord, utan att Jomshof stör valrörelsen.
SD:s valkampanjande har ändå en imponerande konsekvens. På Stockholms centralstation får människor veta att vissa av dem inte är välkomna. Jomshof förklarar hur muslimer kan kvalificera sig genom att sluta vara muslimer. Åkesson förklarar att det inte betyder vad det betyder.
Och Kristersson hoppas framför allt att ingen pratar om det förrän vallokalerna har stängt. Magasinet Konkret är visserligen partipolitiskt obunden men att någon frisk människa kan rösta på det här gänget är fullständigt obegripligt.