När verkligheten knackar på dörren brukar principerna få sitta kvar i väntrummet. Efter år av tvärsäker retorik om att regler är regler och att undantag är ett hot mot rättsstaten har regeringen plötsligt upptäckt att politik också handlar om konsekvenser.
Det fina med principer är att man alltid vet var man har dem. Tills opinionsmätningarna kommer. Då visar det sig ofta att principer egentligen är tillfälliga kampanjprodukter, ungefär som grillkol eller studentmössor.
I flera år har svenska folket fått höra att lag är lag, att undantag är farliga och att den som ifrågasätter utvisningar av ungdomar i praktiken vill avskaffa nationens gränser. Berättelsen har varit tydlig: Sverige måste vara hårt. Inte för att det är bra. Utan för att det är nödvändigt.
Sedan inträffade något oväntat. Vanliga människor började se de konkreta konsekvenserna.
Plötsligt handlade det inte längre om abstrakta volymer och systemkollaps. Det handlade om tonåringar som talar svenska, går i svenska skolor, spelar i svenska fotbollslag och som i många fall tillbringat större delen av sina liv här.
Och då uppstod ett märkligt fenomen i regeringskansliet. Någon upptäckte att det finns en skillnad mellan att tala om människor och att faktiskt utvisa dem. Resultatet blev en närmast mirakulös politisk förvandling.
De som nyss förklarade att varje undantag hotade rättsstaten presenterar nu själva ett undantag. De som fördömde känslostyrd politik hänvisar plötsligt till rimlighet. De som menade att regler måste följas till punkt och pricka har upptäckt att regler ibland behöver justeras.
Det är nästan så att vi på Konkrets redaktion blir rörda. Inte över humaniteten, förstås. Den verkar ha anlänt först efter att medborgare, kommunpolitiker, idrottsföreningar, kyrkor och ledarsidor börjat ställa obekväma frågor. Nej, det rörande är själva försöket att låtsas som om omsvängningen inte är en omsvängning.
I nästa steg får vi kanske höra att regeringen alltid varit för den här lösningen. Att den egentligen bara väntade på rätt tillfälle. Att de senaste årens retorik missförståtts. Att svart egentligen är en nyans av vitt.
Politiken är trots allt den enda bransch där man kan göra en helomvändning och samtidigt kräva beröm för sin inkonsekvens.