Feminism krävs för jämställt nyhetsflöde

GMMP-1995to2015

Kvinnors representation i nyhetsmedia under de senaste 20 åren

I det globala nyhetsflödet går det tre män på varje kvinna. I Sverige ser det något bättre ut men det går trögt framåt.

På söndag är det Internationella kvinnodagen 8 mars och under Meg, Mediedagarna i Göteborg, i veckan har jämställdhet och mångfald varit i fokus. Bland annat deltog medieforskaren Maria Edström som är Sveriges koordinator för det FN-stödda Global Media Monitoring Project. De har dokumenterat kvinnors underrepresentation i media vart femte år sedan 1995. Nu i vår är det dags igen och i september presenteras resultaten.

Enligt deras senaste rapport från 2010 var det bara 24% kvinnor som står i fokus i artiklar och inslag. I Sverige är siffrorna alltså lite bättre men trots att en majoritet, 52%, av svenska reportrar är kvinnor var det bara 32% som skildrades som nyhetssubjekt.

Svenska journalister är nog i alla fall idag hyfsat medvetna om problematiken. Fast mig veterligen är tidningen Arbetarens redaktion den enda inom traditionell nyhetsmedia som bedrivit ett mer genomgripande arbete för att skapa vad de kallade ”könsbalansering”.

1998 valdes Anna-Klara Bratt, sedermera initiativtagare till nättidningen Feministiskt perspektiv, till Arbetarens första kvinnliga chefredaktör av den syndikalistiska fackföreningen SAC:s kongress. Bratt samlade omedelbart en rad feministiska skribenter kring sig och med buller och bång förändrades tidningen.

Vinjetten XX infördes. En feministisk avdelning, med Mian Lodalen som nyanställd redaktör, som sträckte sig över ett uppslag och vanligtvis innehöll ett huvudreportage samt en mediekritisk krönika. Men feministiska artiklar och vinjetter utgjorde förstås inget journalistiskt nytänkande. Det banbrytande var att hela tidningen könsbalanserades.

I antologin ”XX: Feministiska samtal, idéer och utbrott” beskriver Rebecka Bohlin, vilken tillsammans med Rikard Warlenius efterträdde Bratt, hur detta arbete förändrade företagskulturen på djupet. Dels genom att personalgruppen nu fick en jämn könssammansättning och att de interna maktstrukturerna sågs över: Vilka fattade besluten? Vem skrev de tyngsta texterna? Vem sprang iväg och köpte tårta när någon medarbetare fyllde år? Men även innehållet på alla avdelningar balanserades så att ungefär lika många kvinnor som män skrev artiklarna samt figurerade i tidningen som intervjuoffer. Och framförallt började de värdera frågor som rör kvinnors verklighet lika högt som mäns.

Från början möttes omgörningen av protester från läsare och några sade till och med upp prenumerationen. Men desto fler nya strömmade till. Andra redaktioner började snart efterfråga Bratt och Lodalen som föreläsare om hur de hade gått tillväga, de vann flera priser för sitt arbete och 2007 gav DN:s bokförlag ut deras handbok ”Könsbalans- så jobbar du jämställt”.

Idag är kvinnors underrepresentation i media inte lika ofta på dagordningen. Även om det globalt gått framåt sedan 1995, trots allt ökade kvinnorepresentationen med sju procent fram till 2010 och i höst har siffrorna förhoppningsvis tagit ytterligare ett steg, så krävs ett feministiskt medvetet arbete för ett jämställt nyhetsflöde.

Facebook comments:

Lämna ett svar

Din e-postadress kommer inte publiceras. Obligatoriska fält är märkta *