”Sieg Heil!” Så här kunde det se ut när SD demonstrerade. Från Skd 20/8-1994
Sverigedemokraternas landsdagar har hållits i helgen. Liksom alltid när det kommer till det partiet så bjuder denna sammankomst på en journalistisk utmaning. Å ena sidan är det ett folkvalt parti i riksdagen och å andra sidan är det en främlingsfientlig organisation med en politik som strider mot många av våra mainstreammediers egna grundläggande värderingar.
”your strike is your scream” – gåshudsframkallande tvåminutersvideo
LO har nu gått ut med en enkät där de frågar folket om vilka politiska frågor de ska driva. Ett initiativ som hänger ihop med att de tidigare i höstas signalerade att de vill ha en mer självständig politisk roll och ta fram ett eget valmanifest som de kommer att driva oavsett hur Socialdemokraterna ställer sig till det. Det är ett mycket glädjande besked som förhoppningsvis kan vitalisera den trötta svenska fackföreningsrörelsen.
Marine Le Pen, partiledare för högerextrema Nationella fronten i Frankrike
”Jag inser ju att jag knappt har några läsare kvar. Det finns ingen att skriva för. Alla har gått i väg för att storma invandrarförläggningar eller införa strängare visumregler.” I måndags skrev författaren, journalisten och fd soldaten Arkadij Babtjenko en artikel i DN som fick stor spridning på nätet. Enligt kulturchef Björn Wiman kan den också vara den mest nattsvarta han någonsin publicerat.
Tradition, frihet, liv och sunt förnuft?
På min tid var det lite mer drag under ungmoderaternas galoscher. I Gävle har Muf nyligen delat ut hamburgare i protest mot en skolas vegetariska dag. Ursäkta en gamling men känns inte denna aktion något töntig år 2013? På min tid delade Muf:arna istället ut sprit och jag har visserligen själv alltid varit för en restrektiv alkoholpolitik men undrar om inte även dagens ungdomar tycker att det är liiite fräckare än snabbmat?
Del av vårt kulturarv – narrens drift med makten eller folklig underhållning
Halloween pekas ut som djävulens högtid, hiphop kritiseras för att i största allmänhet vara en hatisk musikgenre och en kastad tårta kallas för ”hot mot demokratin”.
Den senaste veckans krystade och tomma tunnors debattklimat sammanfaller med att hösten kommit igång på riktigt. Jag funderar därför på om vi inte så här års skulle ha användning för ett begrepp inom opinionsjournalistiken som motsvarar ”sommartorkan” hos nyhetsredaktionerna. Kanske ”höstdimman”?
Inför Svt Debatt förra torsdagen påstods den inbjudna debattören och kristna författaren Tommy Dahlman rasa över det allt mer populära firandet av Halloween. ”Vi ska inte ge mer plats till Djävulen och hans anhang” citerades han på Svt.se.
Men i programmet blev det inte mycket av det utlovade. Han hade visserligen ett teologiskt argument men framförallt visade det sig Dahlman förlorat flera anhöriga och menade att den terapeutiska verkan som allhelgonahelgen har för många sörjande går förlorad om Halloween istället tar över. Jag håller inte med honom men det är uppenbart att redaktörerna på Svt Debatt övertolkat vad de kunnat för att dra igång en konstlad diskussion om högtiden.
Sedan blev det rabalder kring hiphop. Smålands-Postens ledarskribent Marcus Svensson skrev en okunnig ledare där han jämförde med Vit makt-musik men där ”rasismen i stället riktar sig mot det vita samhället, där kriminalitet hyllas, polisen hatas och kvinnor konsekvent beskrivs som horor.” En helt sanslös jämförelse eftersom det, till skillnad från nazimusiken, givetvis inte går att generalisera på det viset om världens kanske största genre inom populärmusiken.
Detta förstod Svensson snart själv och ångrade sig men istället för att diskutera de problematiska budskap som odiskutabelt finns inom delar av genren så fortsatte debatten som vore det 80-tal och det bara fanns två positioner att välja mellan – för eller emot den satanistiska hårdrocken.
I tisdags blev så Jimmie Åkesson tårtad. Jag delar inte förövarens åsikt om att ”fascist” är rätt politisk beteckning för SD:s partiledare men kan förstå frustrationen hos en 60-årig judinna som ser hur högerextremismen återigen växer. Att sedan lejonparten av landets opinionsbildare, från Sanna Rayman på mörkblåa Svd:s ledarsida till Aftonbladets kommuniströda kulturchef Åsa Linderborg, anser att den kastade tårtan hotar demokratin är rent löjeväckande och det är detta etablissemangs hysteriska reaktioner som är skyldiga till att SD vinner sympatier på detta.
Ända sedan franska ”Konditorer utan gränser” började tårta på 70-talet har symboliken varit glasklar – att peka ut makthavare som pajasar. Det har funnits ett världsomspännande tårtkastarnätverk och under Gulfkriget initierades 2001 en kampanjmånad fyndigt kallad ”Operation Dessert Storm”. När de tårtade Bosse Ringholm skrev Kristianstadsbladets ledarsida att han stod lika naken som kejsaren i HC Andersens saga, DN anklagade honom för att sakna humor och Aftonbladet hade dagen efter recept på ”hur du gör en Bossetårta”. Och Gustaf Fridolin skrev en artikel med rubriken ”Tårtkastning är bra för demokratin”.
När det samma år blev Carl XVI Gustafs tur att mulas med ett bakverk så sade han direkt efteråt att ”det är sånt som händer” och landets opinionsbildare tog heller inte lika allvarligt på händelsen som när främlingsfientlighetens främsta ansikte nu blev nedkladdad av grädde. Detta trots att det den gången var fråga om högmålsbrott och blev den senaste gången någon dömts för ”förgripelse mot konungen”.
Jag vet inte men kanske har det alltid blivit höga brösttoner i debatten när det mörka halvåret gör sitt inträde. Kanske rullar det då in en höstdimma också i opinionsjournalistiken som när töcknet lättat visar sig bygga på starkt överdrivna tolkningar.
Publicerad i Skånska Dagbladet
Esmeralda och Quasimodo i Ringaren från Notre Dame
”Det är superhypotetiskt.” Så svarade Lena Mellin, tillförordnad ansvarig utgivare på Aftonbladet, i morse på Ekots fråga om tidningen ”skulle kunna skriva att en judisk familj stulit ett blont barn?”
Mick Jagger och Keith Richards i San Francisco 1972
När jag en kväll för några år sedan skulle låsa vår port så small det till ute på gatan. Pang! Sekunden senare blickar jag ut. Ingen människa så långt ögat kunde se. Framför mina fötter fann jag däremot en plastkasse med vältummade Rolling Stones-skivor som några minuter innan definitivt inte hade legat där.
I vår tid av prylhysteri brukar jag kokettera med att inte bry mig ett skvatt om varumärken. Att jag inte har en aning om namnet på mitt enda par hela jeans och att den enda lyxkonsumtion jag unnar mig är att en gång i halvåret bege mig till Överskottsbolaget och köpa en flaska rakvatten av märket Aqua vera för 29:90.
Året efter bröllopet föds Estelle och mediernas svassade åter igen för monarkin
SVT fälls för ett inslag från tidigare i år som var kritisk mot kungahuset och som Granskningsnämnden anser var allt för partisk. Det kan tyckas lite snarstucket med tanke på de enorma resurser SVT lade ned för tre år sedan, inför och under bröllopet mellan kronprinsessan och hennes Daniel. I den rojalistiska yran inför kronprinsessans bröllop trängdes normalt publicistiskt tänkande undan hos alla medier, även hos public service, och det mesta kring kungahuset skildrades okritiskt och uppsluppet.
Peter Tillbergs Blir du lönsam, lille vän?
En timmes läxhjälp kostar på den så kallade fria marknaden runt tre hundra kronor. Sedan årsskiftet går det att göra rutavdrag men många har ändå inte råd att köpa in tjänsten. Att våra skattepengar används till detta är givetvis förkastligt. Men överhuvudtaget visar allt fokus på läxor, med eller utan hjälp, hur premisserna för skoldebatten lett oss käpprätt in i en upp-och-nervänd föreställningsvärld där tvång är frihet och betyg detsamma som lycka.