Redan innan häktningen gick Expressen ut med namn och bild på den 38-åriga serieskytten. Snart hade flera andra medier hakat på. Långsiktigt är detta ohållbart.
När Bonnier debatterar sig själva
Bonniers bokhandel vid Norrbro, Wanke 1846
Aftonbladet Kultur startade i måndags en granskning av Bonniers grepp över svenska medier, bok- och filmbrancherna. En makt kulturchef Åsa Linderborg menar ”saknar motsvarighet i den så kallade fria världen” och som allt mer ogenerat börjat användas i politiska syften.
Levande historias död?
Forum för levande historias kontor och utställningslokal i Stockholm
Efter att Justitieombudsmannen kritiserat Forum för levande historias utställning ”Middag med Pol Pot” stoppas den nu tillfälligt från att visas.
Ibland är gammelmedia tillräcklig
”Drar nu med familjen till svärföräldrarnas torp på Öland över helgen. Brukar betyda ingen täckning för det mobila bredbandet. Så adjö!” Minutrarna innan jag och familjen rullade iväg från hemmet i Malmö i fredags morse så slängde jag iväg en sista uppdatering på Twitter och Facebook. Så att alla riktigt skulle förstå hur bortkopplad från verkligheten jag kommer vara de närmaste dygnen.
Nästan som på Per-Albins tid
Per-Albin Hansson på 12:ans spårvagn
Imorgon släpps den omtalade skandalboken ”Carl XVI Gustaf – Den motvillige monarken”. Och i kölvattnet av Sofia Arkelstens bjudresa haglar nu också avslöjanden om våra politiker: Reinfeldt går gratis på Djurgårdens fotbollsmatcher och Sahlin har låtit sig bjudas på tennis på Stockholm Open.
Oförutsägbar
Foto: Roger Knutas
Jag är ett vanedjur och en notorisk slöfock. Prövar sällan på något okänt och behöver fasta rutiner för att överhuvudtaget få något gjort. Efter att ha suttit hemma i några år så skaffade jag därför åter igen kontor i vintras.
SD blir kränkta även när de kränker
Journalisterna Annika Hamrud och Elisabet Qvarford har i veckan släppt boken ”Svensk, svenskare… Ett reportage om Sverigedemokraterna”. I söndags skrev de på SVT Debatt om partiets ”ompaketering” för att dölja deras främlingsfientliga agenda. Artikeln påminner mig om en händelse från i vintras när jag och mitt krogsällskap hamnade på ett av Malmös ruffigare hak.
Älskar Sydsvenskan verkligen Malmö?
Kojbygge i ”Stad Solidar”. Foto: Bettan Sundberg
Sydsvenskan älskar Malmö. På Twitter och Facebook, på papper och hemsida. Men de som verkligen gör något för den här staden, något mer än tummen upp för deras We shall overcome-kampanj, verkar tidningen inte alltid känna några varmare känslor för.
Moderaternas oljekolvar
Häromdagen avslöjade Climate Action Network att flera av Europas största utsläppare, bland annat oljebolaget BP som nu leds av svensken Carl-Henrik Svanberg, sponsrar klimatförnekare. Nu skriver Expressen att Moderaternas tidigare miljötalesman och nyblivna partisekreterare Sofia Arkelsten låtit sig bjudas på en exklusiv resa till Sydfrankrike av Shell.
Några månader efter att Arkelsten i maj 2008 bjudits på ett PR-jippo i staden Pau, fem mil från den spanska gränsen, yttrande hon följande i riksdagen: ”Till och med bensinbolag som Shell och Preem pratar om klimatfrågorna, och det är bra. Jag tror att de stora förändringarna kommer att ske i de mest utskällda branscherna”.
Mutad någon?
Först hade vi Bildt och Lundin Oil. Nu har vi Arkelsten och Shell. Återstår att se om moderaternas välsmorda propagandamaskineri även denna gång kan gjuta olja på vågorna.
Vad ska vi göra med vänstern efter arbetet?
Att påstå att Alliansen vann valet mycket på grund av att det svenska folket såg dem som mer trovärdiga i sysselsättningsfrågan är väl inte att säga för mycket.
Socialdemokratiska veckotidningen Efter Arbetet bjöd igår in till självkritisk afton på Inkonst i Malmö. ”Vad ska vi göra med vänstern?”. Även om panelen bestod av namnkunniga från helt olika kanter av det socialistiska lägret blev det mer diskussion än debatt. Situationens allvar, med ökande klassklyftor och en högervåg som sveper över europa, kräver väl återhållsamhet.
Mellan två av debattörerna brände det i alla fall till. Författaren och aktivisten Andreas Malm menade att de sociala revolter som skakat andra europeiska länder omöjliggjorts av den svenska arbetarrörelsens byråkratisering. Endast en stark vänster utanför riksdagspolitiken kan, som Malm uttryckte det, växlas in i parlamentariska framgångar. Författaren och före detta LO-ombudsmannen Örjan Nyström hävdade tvärtom att den svenska klasskompromissen fortfarande kan bygga välfärd. Flammans chefredaktör Aron Etzler menade att vi trots allt har den skandinaviska modellen att utgå ifrån och lyfte i ett försök till medling fram det norska exemplet.
Det som numera kallas Trondheimmodellen startade inför kommunalvalet i 2003. Norska LO valde att driva en självständig linje i valrörelsen. De kom fram till vilka frågor de skulle driva genom en direkt dialog på arbetsplatserna. Receptet var framgångsrikt, skapade ringar på vattnet och med löften om stopp för privatiseringspolitik och konkurrensutsättning av offentlig välfärd tog vänstern åter regeringsmakten vid stortingsvalet 2005.
Väl hemma från debattkvällen ser jag att TT rapporterar om hur Sverige halkat ner från en tredjeplats i fjol till en sjätte i en välståndstabell som tankesmedjan Legatum Institute räknat fram. Och på toppen tronar nu Norge, femma i fjol.
Men även om de norska erfarenheterna går att använda så kommer den svenska vänstern inte förbi den så kallade arbetslinjen. Författaren Nina Björk ställde sig kritisk till den rådande hegemonin. Hon har förstås rätt. En socialistisk politik måste givetvis utgå från hur vi kan dela på de jobb som måste utföras. Vänsterns och arbetarrörelsens förlamning kommer inte släppa förrän vi gjort upp med idén om sysselsättning till varje pris.