Redan innan häktningen gick Expressen ut med namn och bild på den 38-åriga serieskytten. Snart hade flera andra medier hakat på. Långsiktigt är detta ohållbart.
Publiceringar av känsliga uppgifter om privatpersoner brukar försvaras med ett det ligger i allmänhetens intresse. I det här fallet var det, som så ofta nuförtiden, mycket svårt att hävda något sådant. Endast nyfikenhet eller hämndbegär kan orimligen kallas för ”allmänintresse”. För att det ska vara pressetiskt försvarbart måste publiceringen leda till någon slags ökad kunskap om vårt samhälle. Och den kunskapen måste vara så pass viktig att integritetsaspekten är underordnad.
Min utgångspunkt är att detta, oavsett om det handlar om misstänkta eller dömda brottslingars identiteter, i undantagsfall kan vara befogat. Exempelvis om det kring mordet på en offentlig person cirkulerar uppgifter som skapar felaktiga konspirationsteorier. I grunden handlar det om människosyn. Även en mördare och hans eller hennes anhöriga har rätt till en framtid. Att som Expressens chefredaktör hävda ”stämningarna” och ”tidsandan” och hänvisa till integrationsdebatten om Malmö är snömos. Det hade räckt med att konstatera att den misstänkte inte är invandrare. Punkt slut.
Den verkliga orsaken är förstås rent kommersiell men det är kortsiktigt tänkt.
De etablerade medierna tar idag i allt större utsträckning hänsyn till olika nätmedier vilka snabbt lägger ut namn och bilder på brottsmisstänkta. Mindre än en timme efter nyheten om den gripne 38-åringen hade han identifierats på debattforumet Flashback. Lösnummerförsålda kvällstidningar är förstås särskilt oroliga över att allmänhetens nyfikenhet stillas av andra aktörer. Men som läget är nu riskerar vi ett race mot botten där anonyma sajter sätter dagordningen för såväl publicistik som normbildning generellt.
Det går inte att tillämpa samma pressetiska regler och lagar för internetsidor utan ansvariga utgivare. Att försöka strypa den dialogen människor emellan kräver ett auktoritärt samhälle få av oss önskar. I det nya medielandskapet tror jag de etablerade medierna måste kapitulera och erkänna sig besegrade i grenen uthängningar. Jag hörde en äldre kollega hävda att det är elitistiskt att journalister sitter på information som de inte delger allmänheten. Jisses. Liksom Expressens chefredaktör utgår han nog från förra seklets förutsättningar för journalistik.
I det långa loppet finns inget att vinna på att leka följa John med sajter som Flashback. Möjligtvis är vissa annonsfinansierade gratismedier undantagna. Men för alla medier som är beroende av en betalningsmodell där mediekonsumenten pyntar ur egen ficka så ligger framtiden i det motsatta, i genomtänkt information efter försvarbara principer.
En reaktion på ”Medierna förlorar på uthängningar”
Kommentarer är stängda.