Min barndoms första maj. Pappa brukade envisas med att vi skulle fira ”arbetarnas egen dag”. Mina föräldrar var visserligen inte politiskt aktiva, inte ens medlemmar i någon parti, men som gråsossar tyckte de ändå att denna dag var viktig. Även om vi aldrig gick med i tågen så stod vi varje år på trottoaren och mönstrade de demonstrerande. Jag tyckte att de som gick där i takt till tonerna av dammiga Internationalen var lite töntiga.
Fortsätt läsa Det våras för första maj
Kategoriarkiv: Artiklar
Glömskans högtid
åt oss pröva minnet. Vad firas i svenska kyrkor, på skolgårdar och torg den första veckan i juni varje år? Sviktar minnet av ålderdom eller stress? Ja, då kan jag ge fler ledtrådar: Allsång och danstillställningar, ungdomar och barn, blommor och björkkvistar.L
Fortsätt läsa Glömskans högtid
Dags att börja prata om revolutionen
Göteborg, Barcelona och Genua var bara några i raden. Efter de våldsamma kravallerna vid globaliseringsrörelsens motmöten så måste det konstateras: Det är dags att börja prata om revolutionen.
Fortsätt läsa Dags att börja prata om revolutionen
Innan kravallen
Dagen efter att Göteborgskommittéen med Ingvar Carlsson i spetsen lade fram sitt betänkande om kravallerna under Sveriges ordförandeskap i EU så besökte de Möllevången i Malmö. För att lägga fram sin syn på vad som hände här under upptakten till göteborgshändelserna – demonstrationerna under finansministermötet den 21 april i Malmö. Men roten till det onda verkade de inte funnit eller velat befatta sig med…
Fortsätt läsa Innan kravallen
Polisens uppsåt
Vårt mellanbarn i polistrubbel 2001
”Det är något på gång vid Hvitfeldtska gymnasiet. Polisen håller på att omringa skolan men ingen vet varför”.
USA:s massförströelsevapen
I ett svagt ögonblick, efter den polska vodkan men innan nyårschampagnen, lovade kamrat Lundgren att bli en bättre TV-konsument. Möllevångens egen Karl-Bertil Jonsson, kamrat Azad, hade nämligen skänkt sin begagnade apparat till Lundgren som en inte helt uppskattad julklapp och därefter inlett en övertalningskampanj för att få den gamle cynikern att åtminstone titta på kulturnyheterna.
Fortsätt läsa USA:s massförströelsevapen
Barnslig rättvisa
Det finns en människotyp som skrämmer mig och som finns överallt i samhället. På arbetsplatserna, i hemmet, i fängelserna såväl som i de fina salongerna. De kan vara vårdbiträden eller industriarbetare likaväl som företagsledare eller statsråd.
Mamman bortom demensen
”Hur var Margareta? Berätta!”
Min mamma dog vintern 2003. Hon blev 61 år. Det går inte att beskriva en person och ett sextioettårigt liv i en text på en dryg A4. Ännu mindre med bara några meningar till en sjukhusjournal. Men personalen på demensboendet gav sig inte medan vi anhöriga skruvade på oss och inte fick ur oss mycket mer än några ”ja, hon var väl typ vanlig”.
Märkliga mänskor
”Om du inte kommer in och lägger dig NU så får du inte gå till skolan imorgon.”
Fortsätt läsa Märkliga mänskor
Räkmysets lovsång
En lördags eftermidag, i skymningen, träffade jag grannfrun. Vi var båda två på väg till soptunnorna med varsin omsorgsfullt ihopknuten soppåse från Rimi. ”Jaha, räkskal?”, sa jag. ”Visst, nu var det dags igen sa hon och fnissade lite”. För mitt inre kunde jag se hur hennes man, precis som min Carolina, tidigare under dagen smuttat på ett glas rött i köket medan räkorna anrättades och Jonas Hallberg och de andra av radions spanare gjorde sitt bästa för att skapa helgstämning. Istället för att fnittra åt den något fåniga situationen kunde grannfrun lika gärna blivit generad och känt sig förorättad. Som påkommen med något skamligt. För ingen vill ju vara Svensson. Men varför sukta efter originalitet när det ofta ligger så nära det mest fruktade – utanförskap?
Fortsätt läsa Räkmysets lovsång