Dagen efter att Göteborgskommittéen med Ingvar Carlsson i spetsen lade fram sitt betänkande om kravallerna under Sveriges ordförandeskap i EU så besökte de Möllevången i Malmö. För att lägga fram sin syn på vad som hände här under upptakten till göteborgshändelserna – demonstrationerna under finansministermötet den 21 april i Malmö. Men roten till det onda verkade de inte funnit eller velat befatta sig med…

Demonstrationståget tar plötsligt tvärstopp. Discomusiken från lastbilen längre fram tystnar och polisens sköldmur sluts allt tätare kring den bakre delen av demonstrationståget. Från en polishelikopter hörs en megafonröst: "Det är polisen. Sitt ner".

Vi har vår femmånadersbaby Liv och fyraåring Joel med oss. Jag och barnens mamma beslutar oss för att föra ut barnvagnarna i en lucka i sköldmuren men polisen släpper inte igenom oss. "Ni får skylla er själva. Ni har valt det här". Det är den första aggressiva handling jag bevittnar denna vackra vårdag. Intill dess rådde karnevalsstämning med blåsorkester, discomusik, gycklargrupper och jättelika papier-machéfigurer. Endast polisens enorma pådrag med hundar, rustningar, hästar och helikoptrar fläckar den skinande solen. Nu sitter fyraåringen tyst, sammanbiten och stirrar framför sig. Han är rädd. Snart frågar hans bästis som också är med varför polisen är så dum. Vi vuxna mumlar undvikande. Senare på kvällen ritar vår fyraåring en teckning. "Dum polis tar snäll demonstrant".

Efter att sköldmuren omgrupperats så att miljöpartister och vi familjer längst bak hamnade utanför stannar jag kvar på plats för att se vad som utspelar sig och för att intervjua poliser, demonstranter och åskådare. En på flera punkter samstämmig bild framträder. Någon nära discobilen sprutade med en brandsläckare vid demonstrationens start. Eventuellt briserar där också smällare eller knallskott. En polishäst blev nervös och dess ryttare ramlade av men inget våld förekom vid denna incident. En kvart senare omringar dock polisen den bakre delen av tåget där många svartklädda radikaler gick i samla tropp. Några ägg kastas och slagord skriks mot polisen. Inringade demonstranter bildar mänskliga kedjor. Passivt motstånd. Gandhi ler i sin himmel men polisen attackerar.

Mycket talade redan då för att polisen förberett denna attack sedan länge. Trots att demonstrationen var tillståndsgiven med bestämd marschväg så ändrade polisen vägen efter avgång. Trots tidigare kritik vid liknande tillfällen uppträdde polisen maskerade och utan synliga identifikationsnummer på hjälmarna. Trots att betydligt fientligare stämning rådde och fler ägg kastades under Öresundsaktionens mindre demonstration på fredagkvällen valde man att endast slå till mot den större under lördagen. Att isolera en del av en större demonstration är ju en betydligt intressantare övning med tanke på de massdemonstrationer som skulle hållas i Göteborg.

Det blev som vanligt med andra ord. Småfolkets tandvärk är deras eget bekymmer. Statliga Göteborgskommittéen lindrade smärtan något med sin kritik av polisen. Men själva roten till det onda befattade de sig inte med.