Kategoriarkiv: Artiklar

Journalistens politiska färg spelar roll, ibland

Många verkar fixerade vid journalisters politiska åsikter. Men spelar det någon roll om den enskilde journalisten är röd eller blå?

Expressens ledarskribent Naomi Abramovicz kritiserade i tisdags SVT för att vara vänstervridet och även i de sociala medierna har detta gamla ämne diskuterats flitigt i veckan. Upprinnelsen denna gång är att en SVT-anställd frågat efter en antirasistisk debattör på en Facebooksida för marxistiska göteborgsstudenter och avslutat sin efterlysning med orden ”Kampen fortsätter!”.

Visst kanske det inte var en helt lämplig hälsningsfras men en rimligare tolkning än att detta var en uppmaning till ”kommunistisk kamp” är väl att det var ett hopp om fortsatt antirasism vilket knappast går ”på tvärs mot SVT:s värdegrund”?

När Abramovicz dagen efter debatterar ”vänstervridningen” med SVT:s programdirektör Robert Olsson under en Aktuellt-sändning är hon ute på ännu halare is. Medan Olsson pekar på SOM-institutets undersökning om att SVT har högst förtroende bland alla medieföretag hänvisar Abramovicz till alla mail som hon får av upprörda läsare vilka menar att public service är vänstervridet. Det senare är ungefär lika relevant som om jag skulle fråga runt i min, i stor utsträckning röda, bekantskapskrets.

Så SVT:s medarbetare brukar inte oftare luta till vänster än höger? Jo, det finns undersökningar som visar det liksom för hela journalistkåren. Men det betyder inte nödvändigtvis att nyhetsjournalistiken är vänstervriden.

Media är en industri bland andra där varan är konsumenterna i egenskap av presumtiva kunder åt annonsörerna. Vi lever som bekant i en kapitalistisk värld men även om public service-företagen är reklamfria avviker inte deras nyhetsvärderingar nämnvärt från de annonsfinansierade aktörernas.

Den pågående debatten om kursändringar inom opinionsjournalistiken är då betydligt intressantare. Många på vänsterkanten har oroat sig över högersvängningar på borgerliga ledarsidor. Detta skulle förstås kunna avfärdas som gammal skrämseltaktik om högerspöken ifall det nu inte vore för att även en del liberaler själva uttryckt samma farhågor.

”När jag numera läser borgerliga ledarsidor har jag ibland svårt att känna igen mina meningsfränder” skrev exempel Per Svensson häromdagen i en krönika i Sydsvenskan och bekymrade sig för taktiska överväganden i integrationsfrågan i syfte att få med SD i ett borgerligt regeringsunderlag. Han exemplifierade med Svenska Dagbladets ledarsida och ett par veckor inann dess hade Andreas Ekström i sin spalt i tidningen Journalisten pekat ut liknande högersvängningar hos Göteborgs-Posten, Dagens Industri och Expressen.

I ett svar till Ekström beskriver Bengt Olof Dike, tidigare politisk redaktör på Norrköpings tidningar vars beteckning är oberoende moderat, en motsvarande vänsterutveckling på DN:s, Expressens och Aftonbladets kultursidor. I diskussionen om höger- respektive vänstervängningarna på dessa opinionssidor handlar det i hög grad om nyrekryteringar på redaktionerna.

Så spelar det någon roll om den enskilde journalisten är blå eller röd? Jo, men det beror i hög utsträckning vad hen jobbar med.

Fantasivärldar har inget nyhetsvärde

”Själv vill jag att ursprung rapporteras mer”. I diskussionen kring mediernas bevakning av morden på Ikea i Västerås twittrade Svenska Dagbladets ledarskribent Per Gudmundson i tisdags att ursprung, kultur etc fått ett högre nyhetsvärde på grund av att ”migrationsfrågor är top-of-mind hos läsarna”. Hans åsikt delas idag av många. De har alla fel.
Fortsätt läsa Fantasivärldar har inget nyhetsvärde →

Sommarstugan viktig länk till landsbygden

Hur stor är motsättningen mellan stad och land? Kulturprogrammet Kobra i Svt har gett sig ut på en road trip genom Sverige och sände i förra veckan det första programmet av två där de söker svar på den frågan. Och nu startar också LRF Media sajten Land.se som ska ägna sig åt livet utanför storstäderna.

Fortsätt läsa Sommarstugan viktig länk till landsbygden →

Ny tidning inrättar romregister

Skånepolisens så kallade romregister väckte stark kritik och förklarades både olagligt av Säkerhets- och integritetsskyddsnämnden samt fick så sent som i förra månaden skarp kritik av Justitieombudsmannen. När en ny tidning för tiggande EU-migranter nu drar igång tycker utgivarorganisationen av någon anledning att det är lämpligt att registrera hur de romska säljarna uppför sig.

I helgen kommer den nya gatutidningen Folk är folk finnas ute på gatorna i flera svenska städer. Tidningen ges ut av stockholmsbaserade föreningen HEM, föreningen för hemlösa EU-migranter, i samarbete med norska Folk er folk. Givetvis är det ett mycket lovvärt initiativ att erbjuda medmänniskor en annan försörjning än att tigga på knä. Men som jag tidigare skrivit så har det under året uppstått konkurrens om solidariteten.

I väntan på den riktiga tidningspremiären har de blivande försäljarna av Folk är folk sålt en specialutgåva, Gunilla Lundgrens och Sofia Taikons bok Sofia Z-4514. I både Göteborg och Stockholm, där Faktum och Situation Sthlm säljs, har visst rena våldsamheter uppstått mellan försäljare av de olika tidningarna. För en utomstående är det helt obegripligt att utgivarorganisationerna inte samarbetar kring en av tidningarna för liksom i all verksamhet där pengar är inblandade finns det förstås konfliktrisker.

De två etablerade gatutidningarna har sinsemellan också olika inställningar till den nya situationen på gatorna. Faktums chefredaktör Aaron Israelson, som för övrigt slutar i höst för att utreda möjligheterna att starta en gatutidning i EU-migranternas hemland Rumänien, har visserligen varit kritisk mot Folk är folk. Bland annat för att han menar att de rekryterar Faktum-försäljare som stängts av på grund av regelbrott. Samtidigt har Faktum öppnat sina portar i södra Sverige, tidningen säljs också exempelvis i Malmö, och hälften av deras försäljare är idag EU-migranter.

Situation Stockholm däremot stänger ute EU-migranterna och kräver av sina försäljare att de är etablerade i Sverige och har rätt till socialbidrag. I senaste numret av Situation Sthlm beskriver chefredaktör Ulf Stolt hur deras försäljare nu är förbannade och att kunderna tycker allt sämre om EU-migranterna. Artikeln präglas av ett jag-är-inte-rasist-men-resonemang och spär ytterligare på det redan utbredda vi och dom-tänkandet. Det vore på sin plats att de nämnda aktörerna med flera, exempelvis också norrländska gatutidningen Dik Manusch, möttes ansikte mot ansikte i exempelvis en nationell konferens. För det är uppenbart att detta inte kommer lösa sig av sig själv och att konflikterna kan komma att eskalera.

Som om det inte fanns nog med konfliktrisker har Folk är folk nu alltså infört ett uppföranderegister för sina romska försäljare. För att få bära deras ID-kort måste försäljaren följa HEM:s regler vilka bland annat slår fast att tidningen ska säljas med ett leende. Med en QR-kod kan kunderna scanna försäljarnas ID-kort och lämna synpunkter. Detta i ett samhälle så antiziganistiskt att många romer inte kan handla mat utan att ha en i butikspersonalen i hälarna.

Svts nya ungdomssajt är inte vänster

I onsdags lanserade Svt sin nya ungdomssajt Edit.se. Public service-företaget har samlat ett gäng duktiga skribenter som utan tvekan kommer att leverera smarta, roliga analyser kring populärkultur och samhälle. Men kritiker har redan dömt ut projektet som vänsterpropagandistiskt.
Fortsätt läsa Svts nya ungdomssajt är inte vänster →

Huvudlös hantering av Åkessons comeback

”Vi kommer att berätta något viktigt på fredag klockan 21.00”.

Det är bara att gratulera landets högerextremister till vinterns bästa inrikespolitiska nyhetsspinn. Men att det är public service som möjliggjort detta kan, eventuellt och måhända, en licensbetalande vän av ordning ha några synpunkter på …

När Sverigedemokraterna i början av veckan gick ut med ovanstående dag och klockslag var de ytterst hemlighetsfulla även om nollorna i ”21.00” såg ut som ett par glasögon vilket gjorde det möjligt för den uppmärksamme att misstänka att det på något sätt handlade om Jimmie Åkessons frånvaro. ”I dagsläget kan vi inte bekräfta eller dementera några av de spekulationer som förekommer”, skrev de också kryptiskt vilket pekade i samma riktning.

Snart hade ju nyhetsmedierna snokat rätt på att det mycket riktigt handlade om partiledarens återkomst och att den skulle offentliggöras i formen av fredagsunderhållning, det vill säga i Skavlans show på Svt. Av en intervju med Svt:s nöjeschef Thomas Hall i branschtidningen Dagens Media framgår det att Skavlan-redaktionen och Jimmie Åkesson haft en dialog i månader samt att de sedan en tid tillbaka hållit på informationen om hans comeback.

För det första kan man fråga sig om det verkligen är public service-mediernas uppgift att alltid maximera tittare och lyssnare genom att exempelvis vänta till prime time med att släppa nyheter. Givetvis är återkomsten av en sjukskriven ledare för ett riksdagsparti en nyhet som även Svt ska uppmärksamma och utifrån den snutt av intervjun som senare släpptes så verkar det som om Skavlan inte bara jamsar med utan också ställer några ”tuffa” frågor till Åkesson.

Men varför just Skavlan?! Varför fredagsunderhållning och varför bjuda Sverigedemokraterna på att få chansen att hålla hela svenska journalistkåren på sträckbänken i sin magnifika, och förmodligen närmast kostnadsfria, uppvisning i marknadsföring? Svt har ju som bekant nyhetsprogram och de sänder inte bara på fredagar.

I sändningstillståndet står det att verksamheten ska drivas utifrån ett jämställdhets- och mångfaldsperspektiv. Precis som i Sveriges Radios förtydligande borde det även för Svt innebära att man då aktivt i sina sändningar åläggs att motverka ”rasism liksom all form av diskriminering”. Detta behöver inte betyda att högerextremister alltid ska hållas borta från myssoffan. Men det kan ju inte heller bara tolkas som att bokstavligen släcka kameror och stänga av mikrofoner vid risk för rasistpropaganda.

Rimligen handlar det också om att inte bjuda extremhögern på ett sånt marknadsföringsutrymme som nu uppstod tack vare Svt:s huvudlösa hantering av Åkessons comeback.