Valborg. I de mångkulturella storstäderna samlas tusentals medborgare kring majbrasorna. Det är en äkta blågul högtidsdag. Visst. Men dagen känns ändå inte krystad. De flesta firanden under sista april brukar ha en betydligt folkligare och mera otvungen inramning än de inbjudningar till ”de nya svenskarna” som brukar skickas ut inför nationaldagen den sjätte juni.
Integration. Det låter fint men vilka ska egentligen införlivas till vad?
Å ena sidan lever vi i en sällsynt kollektivistisk nation med krav på individen att hysa kulturellt färgade värderingar som också innefattar vidskepligheter som ”att göra rätt för sig” och traditionell kärnfamilj. Det gamla Sverige. Å andra sidan har vi minoritetsrättigheter vilket möjliggör att i viss mån bryta loss öar från vårt avlånga land och skapa små samhällen i samhället. Det mångkulturella Sverige.
Redan idag kan man antagligen leva ett helt liv inom Svea rikes gränser utan att någonsin hukande hoppa jämfota kring en lövad fallos med händerna viftande vid öronen. Men mångkulturalismen är inte bara något så oproblematiskt som att köttbullarna fått konkurrens av falaffel. Inom så väl majoritets- som minoritetskulturer finns individer som förväntas leva upp till den egna gruppens regler och med det frihetligare samhälle som jag och många andra önskar riskeras ett ökat utrymme för reaktionära och patriarkala föreställningar.
Ta ett konkret exempel som månggifte. Visserligen kan man ur ett perspektiv hävda att de homosexuella fått partnerskap och adoptionsmöjligheter genom integrering till tvåsamheten men det är ju inte en orimlig tanke att denna liberalisering kommer följas av krav på månggifte från andra grupper. Det pågår också en queerfeministisk diskussion. En bredare debatt där tvåsamheten som norm och lag ifrågasätts.
Utanför städernas feministiska subkulturer är det dock svårt att idag se månggifte som en reform som kommer främja jämställdheten i det mångkulturella Sverige. Trots det kan jag inte se det legitima i att staten ska fortsätta att lägga sig i något som så tydligt borde vara individens rätt. Att i frihet få knyta kärleksband. Band i plural om man så önskar.
Nej, det är bara att hoppas att politikerna aldrig kommer få denna problematik på sitt bord. För trots rapporter och rubriker om utanförskap och segregering förekommer på gräsrotsnivå också en sund integrering utan etnocentriska anspråk eller till följd av statliga påbud.
Integrera betyder enligt ordboken inte bara ”införliva” utan också ”samordna”. Och när Valborg blir till en folklig fest skapas förstås nya kontaktytor och därmed förhoppningvis en jordmån för ett verkligt tolerant, frihetligt och jämställt samhälle – från alla till individen.