En hemmamyskväll hyrde jag och min sambo porrfilmen Constance. Med en flaska rödtjut och camembert var det en ganska så angenäm upplevelse. Men oj så de dunkla drifterna kan förleda en…
Fortsätt läsa Perspektiv på porr →

I de flesta människors liv finns det händelser som ställer saker och ting på sin spets och som kräver att man väljer väg. Kristdemokraten Mikael Oscarsson hade precis haft en sådan omtumlande tid bakom sig inför riksdagsvalet 1998. Valet stod mellan ledarskap för det organiserade abortmotståndet i Ja Till Livet och en plats i riksdagen. Han valde det senare.
Fortsätt läsa Våndan av val →

Sommaren är patetisk. För håll med om att denna årstid tillåter kulturella former och yttringar som bara några veckor tidigare skulle betraktats som pinsamt högstämda.
Fortsätt läsa Den patetiska sommaren →

Att dra upp båten på stugtomten är lite av ett sorgearbete. Som en död val ligger den inom några minuter på stockar med buken uppåt. Och påminner oss om att höstens vemod snart kommer sänka sig över landet.  
Fortsätt läsa Förgänglighetens fåfänga →

På en skärgårdsö råder man sig själv. I stor utsträckning slipper jag här vardagslivets många påtvingade kollektiv. Jag är inte folksskygg men umgänget med kamrat Pluralis Majestatis kan ibland bli lite påfrestande.

Fortsätt läsa Kamrat Pluralis Majestatis →

Det här fotot på vår stuga dagen har vi fått av Västerbottens-Kuriren

Liv är det mest värdefulla vi har.

Eldens år. 2001 kommer för mig att alltid förknippas med två starka bilder. Flammorna ur World Trade Center och de som plötsligt slog upp ur vår ettårings babysäng i rummet hon en timme tidigare sov i.
Fortsätt läsa När allt kommer omkring →

Vattenstråken och vikarna. Kobbarna och holmarna. Öarna och halvöarna. Och så människorna som levde och lever här. Som en nostalgins lantmätare fogar jag samman pusselbitar jag ägt sedan tidigare med nya och försöker få en i alla fall lite tydligare bild över geografin och sammanhangen.
Fortsätt läsa Rikedom utan prislapp →

Valborg. I de mångkulturella storstäderna samlas tusentals medborgare kring majbrasorna. Det är en äkta blågul högtidsdag. Visst. Men dagen känns ändå inte krystad. De flesta firanden under sista april brukar ha en betydligt folkligare och mera otvungen inramning än de inbjudningar till  ”de nya svenskarna” som brukar skickas ut inför nationaldagen den sjätte juni.

Fortsätt läsa Valborg för alla och envar →

”Vi två, staten och jag är fiender.” Det är utgångspunkten för varje radikaldemokrat och jag delar den uppfattningen. Orden är från anarkisten Max Stirners verk Den Ende och hans egendom från 1844 men Karl Marx och en rad andra stora tänkare kunde ha skrivit samma mening.
Fortsätt läsa Den Ende och hans flodvågskatastrof →

Ack, ack. Otack är världens lön. Trots pompa, ståt och en kvarts miljard skattekronor slösade på de godaste av uppsåt: Statsminister Perssons fyra megakonferenser om förintelse, intolerans, försoning och folkmord verkar inte levererat full pott i ära och berömmelse. Tusentals elaka mail skulle proppa igen Görans e-postlåda. Och inte nog med det. Slutkonferensen framkallade både demonstrationer och motkonferens men knappt mer än några notiser i världspressen.
Fortsätt läsa Då tyckte jag (nästan) synd om statsministern →