Kategoriarkiv: Artiklar

Den parlamentariska höstfesten

Det lackade mot parlamentarisk festival i konungariket Sverige. I stadsdelen Möllevången i Malmö hade det främsta, ja nästan det enda, synliga tecknet på detta under sensommaren varit moderaternas affischer på reklampelarna. Affischer vilka i samma takt som de sätts upp blivit nerklottrade, bortrivna eller överklistrade med resurssvagare grupperingars glada amatöralster. Blir det inte roligare än så här hann jag nästan tänka innan en valstuga dök upp på torget en vardag i slutet av augusti.
Fortsätt läsa Den parlamentariska höstfesten

Det våras för första maj

Min barndoms första maj. Pappa brukade envisas med att vi skulle fira ”arbetarnas egen dag”. Mina föräldrar var visserligen inte politiskt aktiva, inte ens medlemmar i någon parti, men som gråsossar tyckte de ändå att denna dag var viktig. Även om vi aldrig gick med i tågen så stod vi varje år på trottoaren och mönstrade de demonstrerande. Jag tyckte att de som gick där i takt till tonerna av dammiga Internationalen var lite töntiga.
Fortsätt läsa Det våras för första maj

Innan kravallen

Dagen efter att Göteborgskommittéen med Ingvar Carlsson i spetsen lade fram sitt betänkande om kravallerna under Sveriges ordförandeskap i EU så besökte de Möllevången i Malmö. För att lägga fram sin syn på vad som hände här under upptakten till göteborgshändelserna – demonstrationerna under finansministermötet den 21 april i Malmö. Men roten till det onda verkade de inte funnit eller velat befatta sig med…
Fortsätt läsa Innan kravallen

USA:s massförströelsevapen

I ett svagt ögonblick, efter den polska vodkan men innan nyårschampagnen, lovade kamrat Lundgren att bli en bättre TV-konsument. Möllevångens egen Karl-Bertil Jonsson, kamrat Azad, hade nämligen skänkt sin begagnade apparat till Lundgren som en inte helt uppskattad julklapp och därefter inlett en övertalningskampanj för att få den gamle cynikern att åtminstone titta på kulturnyheterna.
Fortsätt läsa USA:s massförströelsevapen

Mamman bortom demensen

”Hur var Margareta? Berätta!”

Min mamma dog vintern 2003. Hon blev 61 år. Det går inte att beskriva en person och ett sextioettårigt liv i en text på en dryg A4. Ännu mindre med bara några meningar till en sjukhusjournal. Men personalen på demensboendet gav sig inte medan vi anhöriga skruvade på oss och inte fick ur oss mycket mer än några ”ja, hon var väl typ vanlig”.

Fortsätt läsa Mamman bortom demensen