De oinbjudna. De illegala. Förmodligen har du redan träffat några av dem utan att ha reflekterat över det. Det är inte helt omöjligt att du också tagit deras tjänster i anspråk. Städaren på restaurangen ni besökte i helgen. Karusellskötaren när du var med barnen på tivoli senast. Hantverkaren din hyresvärd anlitade vid renoveringen av lägenheten förra året. 

Det papperslösa låglöneproletariatet i Europa växer trots unionens allt högre murar. Människorättsorganisationer räknar med att två personer om dagen mister livet i försöken att ta sig hit. Men det avskräcker inte. En halv miljon anländer "illegalt" till Västeuropa varje år. Oinbjudna ja, men knappast oönskade som billig och lydig arbetskraft. Shahram Khosravi, forskare vid Stockholms universitet, tecknade en gång  bilden av globaliseringens mörka baksida i tidskriften Arena. Hur de accelererande konsumtionsvanorna i storstäderna i väst, ja hela världsekonomin, i dag vilar på de så kallade illegala invandrarna.
 
 Tjänstefolk från Sydostasien, afrikanska och latinamerikanska arbetare och prostituerade från Östeuropa "bär globaliseringens börda på sina axlar i sin egenskap av mobil, billig, och tyst arbetskraft". En svart arbets- och bostadsmarknad breder ut sig inom EU. De papperslösa föder fram nya generationer papperslösa. Och kapitalets krav på billig arbetskraft harmonierar bara för väl med de europeiska nationalstaternas kriminalisering, understödd av mediernas rubriker om "trafficking", "människosmuggling", "organiserad brottslighet" och, förstås, "illegala arbetare".  En kriminalisering vilken undergräver kampen för även dessa människors självklara rättigheter. För utvisningshotade arbetare höjer givetvis inte sina röster.
 
Catarina Johansson Juntilla, journalist knuten till Kommunalarbetaren, var i samma nummer av Arena kritisk mot den svenska fackföreningsrörelsen. Som i fallet med Byggnads kartläggning av skånska arbetsplatser. I stället för att organisera de som är i störst behov av det jagar man oseriösa arbetsköpare. Att papperslösa arbetare utvisas till följd av detta "verkar uppfattas som ett okej pris att betala". Per Wirtén, en av Arenas två chefredaktörer, levererade en radikal lösning på den hänsynslösa exploateringen. "Utan gränsmurar skulle hoten vara verkningslösa, tvångsarbetet förlora sitt hänglås". Det finns också ekonomiska argument för det menar han. Undersökningar från OECD visar att arbetslöshet och lönenivåer inte påverkas nämnvärt av ökad invandring. I exempelvis Storbritannien bidrar invandrarna med mer inkomster än kostnader. I hela Västeuropa föds det också för få barn och behovet av invandrad arbetskraft kommer att öka.
 
 Men det avgörande argumentet är enligt Per Wirtén inte ekonomiskt utan att "i en kritik av gränser och murar se rörlighet som en mänsklig rättighet". Att utnyttja kapitalets behov av arbetskraft, som partiellt kriminaliserad förstås betyder att hela löntagarkollektivet kan hållas tillbaka, till att stärka alla arbetares rättigheter.