När Flamman pressas att radera namn och bild efter granskningar av antisemitiska kopplingar väcks en större fråga än en enskild publicering: hur långt får juridiska hot gå innan de blir ett verktyg för att tysta journalistik?

Tidningen Flamman har fått ett kravbrev från advokatbyrån Bratt Feinsilber Harling med krav på att ta bort namn och bild på en person som i tidigare granskningar kopplats till grovt antisemitiska uttalanden.

Förr i tiden krävdes det statliga dekret, beslagtagna tryckpressar och uniformerade män för att få medier att hålla tyst. I dag kanske det räcker med ett välformulerat brev från en advokatbyrå, gärna med kort svarstid, antydan om förtal och en faktura. Framsteg, får man ändå säga.

I centrum står frågan om hur mycket offentlig granskning en person i politiska miljöers närhet ska behöva tåla. Särskilt om personen själv kopplats till uttalanden och sammanhang som rimligen kan anses ha allmänintresse. Men i vår upplysta samtid har vi förstås hittat en elegantare modell: först rör man sig i för en själv politiskt intressanta kretsar, sedan begär man att medierna ska låtsas som om man aldrig funnits där.

Det är här SLAPP kommer in – strategiska rättsprocesser mot offentlig debatt. Namnet låter nästan komiskt, som en lätt örfil. I praktiken är det betydligt mer sofistikerat: inte nödvändigtvis en väg till rättvisa, utan en metod för att göra journalistik dyr, långsam och nervös. Man behöver inte vinna processen. Det kan räcka att få redaktioner att börja räkna på advokatkostnader innan de räknar på allmänintresset.

Naturligtvis ska medier kunna kritiseras. Namnpubliceringar ska prövas, proportionalitet vägas och enskilda skyddas mot slarv och drev. Men när juridiken används som skuggspel över journalistiken förskjuts makten. Frågan blir inte längre vad som är sant, relevant eller demokratiskt nödvändigt att berätta, utan vem som har råd att stå kvar när brevet kommer.

Yttrandefriheten hotas numera inte nödvändigtvis med censur. Oftare tunnas den ut i artig kanslisvenska, med hänvisning till “klientens rättigheter” och “omedelbara åtgärder”. Så skapas en ny offentlighet: fri, öppen och modig – så länge ingen med advokatbrev känner sig obekväm.