När radikalhögerns opinionsbildare samlas till fest på slottet, väljer Expressens kulturredaktion att rapportera inifrån. Granskning eller mingeljournalistik?

Det finns ögonblick då journalistiken måste lämna skrivbordet, ta på sig något diskret men ändå dyrt, och bege sig till slottet. Inte för att granska makten, förstås. Det vore vulgärt. Utan för att mingla med den, notera bordsplaceringen och försäkra läsarna om att Jan Emanuel glömde presenten.

Expressens kulturredaktion har alltså, enligt den egna puffen, rapporterat ”inifrån näthögerns festhelg”, där Chang Frick gifte sig och gäster ur den svenska radikalhögerns opinionsmaskineri samlades i festlig form. Bland bröllopsgästerna nämns bland andra Jan Emanuel och Henrik Jönsson.

Man kan förstå lockelsen. Radikalhögern är ju inte bara en politisk miljö att granska, utan kan vid ett sånt här tillfälle också bli ett slags livsstilsreportage. Här finns slottsmiljö, alternativmedier, entreprenörer, opinionsprofiler och den där särskilda känslan av att demokratins förskjutning blir mycket trevligare om man serverar den med champagne.

Problemet är inte att en kulturjournalist bevakar ett bröllop. Problemet är när bevakningen börjar likna ett sällskapsreferat från maktens nya salonger. För medan samma kulturredaktioner gärna skriver allvarsord om auktoritära tendenser, medieförakt och högerpopulismens nätverk, blir tonen på plats här lättare. Lite mer: ”alla var där”. Lite mindre: ”vad betyder det att alla var där?”

Det är märkligt. En vänsteraktivist med fel affisch kan bli en ideologisk miljö. En palestinsk poet kan få bära hela geopolitiken på ryggen. Men när högerns opinionsentreprenörer, alternativmedier och politiska kändisar samlas till fest, då blir det plötsligt fulfin folkfest.