Knappast ett tal för bättre klimat

Låt oss ta ett djupt andetag. För med anledning av klimatmötet i Köpenhamn rasar nu en debatt där anklagelser om diktaurfasoner och vurmandet för antidemokratiska idéer haglar från höger mot vänster och vice versa.

Men det är så väl kvalitativa som kvantitativa skillnader i de olika anklagelserna.

På Köpenhamns gator råder ”lymmellagen”. Att gripa och misshandla oskyldiga i preventivt syfte är i min värld diktaturfasoner. Men det tycker inte höger-om-högersossen Widar Andersson. Han skriver på Folkbladets ledarsida att den danska polisen visar ”stor effektivitet när det gäller att skydda liv och egendom”. Det är ingen överdrift att säga att Widar Andersson här vurmar för antidemokratiska idéer.

Nyliberala Mattias Svensson har en annan infallsvinkel. På Expressens debattsida skriver han att ”ekologi har blivit det nya bruna” och en rad klimatförnekare och skeptiker till miljörörelsen stämmer på sina bloggar in i kören. Men det är en tunn bevisföring som i huvudsak bygger på två citat. Dels utpekas ekonomen Diane Francis som diktaturkramare därför att hon beskriver Kinas ettbarnspolitik som klimatsmart. Men att vilja begränsa barnafödandet betyder förstås inte automatiskt en önskan om samma politiska system som den stora diktaturen i öst.

Det andra citatet är från meteorologen Pär Holmgren som i TV-programmet Korseld sa att allmänna val är ett hinder för klimatpolitiken. Inte så genomtänkt kanske men givetvis inte sagt med höjd och rak högerarm utan i ett resonemang om att tiden är knapp.

Låt oss ta ett djupt andetag. Alla vill ha ett bättre klimat. Ingen vill ha diktatur. Klimatrörelsens ”alarmister” kommer inte liera sig med extremhögern och i miljöns namn kräva en handlingskraftig führer. Däremot kommer de europeiska poliskårerna, varav flera har observatörer i Köpenhamn under toppmötet, säkerligen att lobba för inhemska ”lymmellagar”.

Och med stöd av tvivelaktiga element som Widar Andersson leder det kanske inte till diktatur men det är ett reellt demokratiskt problem.