Karl Bertil Jonsson pappa håller på att kvävas av julilska efter att sonen erkänt att han stulit julklappar från bättre bemedlade och delat ut dem till ”dessa olyckliga för vilka Frälsningsarméns grytor hållas kokande.” Liksom hos de flesta andra i Tage Danielssons fantastiska julsaga är det hög igenkänning i denna scen. För om något går snett under julen så vet vi ju alla att vreden så här års dväljs under den tunnaste och mest bräckliga kristyr.
Det ligger nära till hands att tänka sig att det är all stress och höga förväntningar inför helgernas helg som ackumulerar ilska. Inget får gå fel. Men istället för att förstöra själva julaftonen är det klokare att rasa lite i förväg. Så att verklig julefrid kan få sänka sig i hemmet i samma stund som vi doppar i grytan. Av den anledningen har vi svenskar uppfunnit det kollektiva TV-raseriet, en sedvänja vilket gör att vi veckor i förväg kan lätta på trycket. Det kan exempelvis handla om ändringar i de traditionstyngda tablåerna eller, som för ett par år sedan, att några rasistiska sekunder under Kalle Ankas Jul klippts bort. Alltid finns det något att spy på när gallan står en upp i halsen.
Just Kalle Ankas Jul gav jag själv upp efter att jag fått barn. Disneytecknat är ju inte direkt så exklusivt som när jag var liten så för mina ungar har inte det programmet blivit någon obligatorisk högtidsstund på julaftonen. Men ett bra tillfälle att få upp ångan brukar vara när första luckan i tv-kalendern öppnas. I år är det visst frånvaron av snö i serien som vi ska rasa över. På Twitter, Facebook och Instagram, liksom på gatorna, fälten och kullarna.
Fast efter att ha sett det första avsnittet av Piratskattens hemlighet så är jag övertygad om att detta blir ett mer rafflande äventyr än på många år. Och att manusförfattarna, som DN:s recensent Wanda Bendjelloul påpekar, på fler än bara det barmarkade soliga sättet tänkt helt rätt när de nu krossar den där normativa snöglob som julkalendern länge varit instängd i. För ”även om julen säkert kommer att bli det skepp med vilket de sista tv-traditionerna går ner så lär den utvecklingen gå ännu snabbare om utbudet inte avspeglar tittarnas verklighet.”
Nej, ska man lätta på jultrycket måste ett värdigt objekt för sin ilska hittas. Som att public service tagit bort jullovsmorgon exempelvis. Jaså det visste du inte? Jo, detta ärevördiga program vars första säsong 1970 bjöd på Anita och Televinken och som sedan levererat en rad tv-klassiker som Trazan och Banarne, Julkul med Staffan och Bengt samt TV-piraterna avskaffades redan för fem år sedan. Men det har skett lite i smyg då det nu istället går repriser på gamla julkalendrar under loven. I år Hotell Gyllene Knorren. Men inte fasiken kommer det gå att få upp särskilt många skollovslediga ungar ur sängen med hjälp av en serie från 2010 vilken de förmodligen redan sett. Upprörande!