
Välfärden knakar i fogarna och demokratin hotas av auktoritära krafter – men det verkliga samhällshotet? Hundbajs i skidspåren. Och givetvis är det som alltid invandrarnas fel.
Under rubriken ”Bajsproblemen på Skyttis visar på något större”, en ledare i liberala Örnsköldsviks Allehanda, får vi veta att hundägare som låter sina hundar göra sina behov i skidspår inte bara är hänsynslösa utan också något slags symptom på en större samhällsutveckling. En utveckling där vi tydligen glömt våra skyldigheter. Och lösningen? En regering som ”vågar ställa krav” på invandrare.
Hundbajs och bidragsberoende i samma text. Starka grejer med minst sagt haltande logik.
Men låt oss ändå, bara för skojs skull, testa den här teorin mot verkligheten. Om det nu är invandringen som har lett till ökningen av hundbajs i skidspåren, hur kommer det sig då att hundägande är betydligt vanligare i den svenska majoritetsbefolkningen än i många invandrargrupper? För att inte tala om muslimer, där hundar ofta ses som orena och därför inte är lämpade som sällskapsdjur. Om något borde invandringen ha lett till färre hundar – och därmed mindre bajs.
Men nej, den slutsatsen skulle ju inte riktigt passa in i narrativet. Istället ser vi här vad som kan bli en alldeles ny genre av ledarskriverier: omvänd brunsmetning. Och, ursäkta uttrycket, det här är ju också ren och skär hundvissling. För visst råkar Skyttisområdet i Örnsköldsvik, där hundar tillåts göra sina behov av mindre solidariska medborgare enligt ledarskribenten, ligga precis intill ett invandrartätt bostadsområde? Och visst vet skribenten att läsarna också vet det? Man behöver inte ens skriva ut vilka man syftar på – det räcker med en liten vink, en insinuation, och vips har ännu en samhällsfråga blivit en fråga om ”dom där”.
Visst, den ”liberala” skribenten kanske tyckte det kändes lite futtigt att ägna en ledare åt ett lokalt nedskräpningsproblem och nog kan man dra ut linjerna till medborgarnas rättigheter och skyldigheter. Men att göra detta, ursäkta igen, skitproblem till integrationspolitik är minst sagt bajsnödigt.