Klimathotet utmanar arbetarrörelsen

Försäljningen av lågeneriglampor har ökat med 20 procent och registreringen av miljöbilarna ökade ifjol med hela 156 procent jämfört med året innan. Men i Naturvårdsverkets nyligen framlagda forskarrapport ”Rekyleffekten och effektivitetsfällan – att jaga sin egen svans i miljöpolitiken” konstateras det att konsumentmakt inte kommer avvärja klimathotet. Det kommer kräva genomgripande samhällsförändringar. För vänstern och arbetarrörelsen måste kampen för ekologisk hållbarhet innebära omprövningar och ett slutgiltigt avsked från industrisamhällets statssocialism.

Ifjol dog Murray Bookchin vid en ålder av 85 år. Hans livsbana kan ses som en provkarta för den revolutionära 1900-talsvänstern – från stalinismen via trotskismen närmade han sig anarkismen. Sakteliga påbörjade han därifrån sitt eget idébygge – en blandning av marxistisk kritik av kapitalismen och anarkismens decentraliserade syn på samhällets organisering. Från den nya ekologiska vetenskapen fann han också miljörelaterad kritik av kapitalismen. Denna syntes av vänsteridéer skulle han senare kalla "socialekologi".

Essän "Marxism och anarkism", från 1969, är en uppgörelse med statssocialistiska föreställningar. En teknologisk boom som Marx och Engels knappast kunde föreställa sig har enligt Bookchin fört oss till ett samhälle där knappheten inte borde vara ett hinder för demokratisk utveckling. Marxismens teorier är dock grundade i vad Bookchin kallar "överlevnadens", inte "livets", "rike". Marx sysselsatte sig med frihetens förhandsvillkor så som tekonologisk utveckling, nationellt enande, materiellt överflöd etc. I dagens samhälle, och för en modern vänster, borde det snarare fokuseras på frihetens verkliga villkor, som Bookchin menar ligger i sådant som decentralisering, kommunbildning, mänskliga proportioner och direkt demokrati. Även om Bookchin hyllar Marx för sina historiematerialistiska insikter finns det enligt honom all anledning att med historiens erfarenheter begrava idéer som industriproletariatets betydelse i den revolutionära processen, proletariatets diktatur, Marx sammanblandning av statskapitalism och socialism och hans försvar av parlamentariska partier.

Men inte bara den parlamentariska utan också den fackligt utomparlamentariska vägen är återvändsgränder för socialismen menar Bookchin. I essän "Anarkosyndikalismens våldnad" från 1992 angriper han "en av de mest klosterliknande tendenserna" inom dagens vänster.  Man kan tycka att Bookchin är något småsint när han försöker plocka ned glorian på den "obefläckade arbetarrörelsen” genom historiska exempel på syndikalistiska rörelsers och dito personers politiska tillkortakommanden. Men trots det ligger det något i att även fackföreningar kan spela en bromsande roll i revolutionära processer. Fackföreningsrörelsen, som till sin natur ofta förstås måste förhålla sig pragmatisk för att försvara de arbetandes villkor i dagsläget, kan bli en byråkratiskt stel organisation och visionerna förpassas allt för fjärran.

Istället för att ta avstamp i konflikten mellan arbete och kapital ser Bookchin socialismens utvecklingsmöjligheter i lokalsamhället. I essän "Frihetlig kommunalism" från 1995 beskriver han hur återerövrandet och utvecklingen av politiken måste ta sin utgångspunkt från medborgaren och dess omedelbara omgivning. Det är klassisk konfederalism som förespråkas med hänvisningar till såväl det antika Greklands demokrati som anarkismens urkunder. Direktdemokrati på lokal nivå och ett nätverk av rådsförsamlingar där delegaternas mandat är strikt bundna och möjliga att återkalla. Mot syndikalismens krav på kollektivisering av industrin och arbetarnas självförvaltning av företagen och mot marxistiska partiers förstatligande och centraliserad makt till "klassens parti", ställer Bookchin kommunaliseringen av ekonomin. Ekonomiska beslut ska formuleras av hela samhället – "genom medborgarnas strävan att, ansikte mot ansikte i sina församlingar, uppnå ett allmänintresse som överskrider de separata, yrkesmässiga särintressena".
Bookchin menar att det socialistiska projektet både ska ha sin början och sitt slutmål i lokalsamhället. Över hur det praktiskt ska gå till är dock Bookchin svävande. Historiska revolutioner har dock, oftast på ett omedvetet plan, enligt Bookchin varit beroende av att en dubbelmakt skapats. Att lokalsamhällena växt i en dialektisk spänning gentemot staten.

Bookchin pekade tidigt ut det klassöverskridande lokala engagemang som många frågor kring miljö, transporter, tillväxt, kulturens förfall och det urbana livets kvalitet i allmänhet har frammanat de senaste årtiondena. I dagens globala diskussion kring klimathotet är hans socialekologiska idéer aktuellare än någonsin.