När politiken flyttar in i flödet blir makten viral snarare än verklig. Maktbarometern 2025 visar hur högern bemästrar nätets språk – kort, känsloladdat och klickvänligt. Journalistiken, i sin jakt på det som “trendar”, riskerar att bli algoritmens villiga medspelare snarare än dess kritiker.

All makt åt algoritmen! Det kunde vara den alternativ rubrik för Altingets chefredaktör Lisa Bjurwalds utmärkta krönika om Maktbarometern 2025.

Säg mig någon som inte vill få 15 000 likes (Nej, inte du kära vänsterintellektuell – vi vet att du är en reserverad typ, som hellre begår diktaturkritik i fred än viral dans på TikTok.) I år har maktbarometern återigen visat vem som regerar i det digitala imperiet. Det är skrämmande blått och brunt.

I 2025 års upplaga av Medieakademins mätning påpekas att SD är “bäst positionerade inför valår utan annonser.” I den nya slagfältet styrs ju allt av engagemangsalgoritmer, hashtags och utropstecken.

När engagemang slår eftertanke

Vi kan kalla det “den nya högerdominansen”, men det vore för enkelt. Det handlar inte bara om ideologi — utan om vem som lärt sig algoritmens språk bäst. De har memet, retoriken, trollformlerna. De vet att ”det är deras fel” går bättre än “vi måste analysera strukturell ojämlikhet”. De förståra att viralitet kräver vassa kanter, inte subtilitet.

Men låt oss inte bli för moraliska i ton: det är trots allt effektivt. För varje gång vänstern postar en lång text om social rättvisa vilket ett fåtal, har högern 20 virala memes som får folk att skratta.

Och algoritmen vet inte om den har politisk färg, den bara applåderar det som rör sig snabb och skriker högt.

När högerdominansen är självklar i flödet blir den också självklar för journalistiken. Journalistiken vill fortfarande vara tredje statsmakten men beter sig allt mer som tredje inlägget i en kommentarsfältstråd. Det är uppenbart att virala känslor i vår tid förväxlas med folkvilja.