Upprördheten kring Pontus Lundkvist satirteckning apropå den kristna kampanjen #mittkors får mig att misstänka att folk faktiskt vill bli kränkta. Som om det inte vore trist nog vill många kränkta dessutom inte acceptera andras kränkthet. De verkar kunna se flisan i sin broders öga men märker inte bjälkarna i sina egna.
I somras startade tre präster Facebookgruppen Mitt kors i vilken folk uppmanas att, i solidaritet med förtryckta kristna i världen, lägga upp bilder av sig själva bärandes kors runt halsen. Man kan visserligen tycka att jude eller grek, man eller kvinna osv inte har att göra med något så universellt som att slippa förtryck och att religionstillhörighet därför borde vara oväsentligt. Men var och en står ju sig själv närmast och bättre en lite märklig solidaritetskampanj än ingen solidaritet alls.
Men eftersom de tre initiativtagarna till kampanjen också utgör redaktion för bloggen Kristen Opinion så har tongivande personer i Svenska kyrkan ställts sig skeptiska till syftet med Mitt kors. Förutom att en av de tre redaktionsmedlemmarna är sverigedemokrat har bloggen tidigare beslagits med islamofobi samt låtit kända antisemiter publicera sig. Att kampanjen på något vis skulle ses som riktat mot Islam har dock initiativtagarna slagit ifrån sig.
En stor del av den högljudda debatten har fram till denna vecka varit inomkyrklig och förmodligen inte heller intresserat de flesta medlemmar i Facebookgruppen vilka bara lagt upp fina bilder på kors de kanske fått vid konfirmationen, under någon resa eller som arvegods.
Men så publicerade landets största kultursida, Aftonbladets, en satirteckning av Pontus Lundkvist i måndags. En teckning där en gubbe säger att han i solidaritet med förföljda kristna ritat ett kors på hakan men att ”det är som att folk VILL missförstå”. På teckningen återfinns också hashtaggen #mitthakkors och reaktionerna lät inte vänta på sig.
Förutom att vilja missförstå är det också som att folk vill bli kränkta. Att en hel del av de senare är samma personer som högljutt jublat åt Lars Vilks rondellhund, vilken som bekant fick en del muslimer att känna sig kränkta, är självklart. Men döm inte, så blir ni inte dömda är ju alltså lättare sagt än gjort. En av de som rasar är Annika Borg, en av grundarna till Mitt kors, vilken tidigare krävt sympatipubliceringar av rondellhunden. Ironiskt nog har Aftonbladets kultursida publicerat just Vilks berömda jycke.
Om de kränkta istället skulle tagit ett djupt andetag skulle de kanske upptäcka att teckningen faktiskt är mångbottnad. Förutom det självklara, en pik mot #mittkors solkiga bakgrund, kan den också ses som en drift med de som vill missförstå kampanjen eller att debatt idag i allmänhet bygger på medvetna missförstånd. Och hur som helst sparkar teckningen inte nedåt. I onsdags uttalade sig Lundkvist själv om den och underströk att han förstås inte haft som avsikt att attackera kristna. Lundkvist menar att teckningen efter publiceringen fått sitt eget liv och blivit en demon han inte kan kontrollera. ”Alla som vet något om identitetspolitikens idévärld vet att det är den som känner sig kränkt som bestämmer vad som har hänt.”
Men även från de kränktas horisont borde det nu, när de första svallande känslorna förhoppningsvis svalnat, gå att se lite ljus. Teckningen är som sagt mångbottnad och kan också ses som ett litet test för kampanjen. Administratörerna för Mitt kors verkar också agerat klokt. För när jag i skrivande stund kollar in där så är det uppenbart att man i alla fall officiellt inte låtit sig provoceras av lite satir och att de rensat bland inläggen för att hålla de bruna trollen borta.