Sydsvenskans Andreas Ekström skrev igår att fildelningens förespråkare allt för lättvindigt använder stora ord som yttrandefrihet och demokrati. ”Är man missnöjd med en lag så ska man inte bryta mot den, av det skälet att det inte är demokrati, utan anarki.”

Men att politiskt motiverade lagbrott per definition skulle vara odemokratiska går förstås att ifrågasätta.

En ”anarkistisk syn” på saken skulle kunna vara precis det motsatta. Att Ipred-lagen i första hand skyddar kapitalistiska intressen och eftersom kapitalismen inte är demokratisk så är civil olydnad sanktionerad. ”Är man missnöjd med en lag ska man rösta på politiker som stiftar bättre lagar” skriver Sydsvenskans skribent.

Nå. Anarkister brukar ju mena att politiker och många andra valda representanter inte har särskilt stark demokratisk legitimitet och därför istället förepråka sånt som direktdemokrati och federalism. Ska Andreas Ekström få med sig anarkister och andra med ortodoxa (läs: antika) föreställningar kring demokratiska spelregler så gör han nog bäst att istället använda sig av det gamla politikerknepet att uppmana till kampanj för folkomröstning.

Men visst ligger det något i Andreas Ekströms uppsåt. Att piratbloggarnas frekventa nyttjande av de stora orden kan leda till språklig inflation. Som anarkist kan jag visserligen se demokratiska värden i fildelningen, som gratiskultur åt breda folklager och till viss del uppluckring av äganderätten som idé, men ensamt hotar den förstås inte det kapitalistiska enväldet i grunden.