
Min nättidning Opulens tar emot pengar från såväl staten som kapitalet men just presstödet är publicistiskt inte intressant för vårt magasin. Fortsätt läsa Därför avstår Opulens från presstöd

Min nättidning Opulens tar emot pengar från såväl staten som kapitalet men just presstödet är publicistiskt inte intressant för vårt magasin. Fortsätt läsa Därför avstår Opulens från presstöd

Medie- liksom förlagsbranschen är i förändring och det av ekonomiskt tvingande skäl. Under de senaste två decennierna har bokutgivningsföretagen tagit allt större del av bokmarknaden. Det vill säga betal-, hybrid- och andra varianter av förlag som sysslar helt eller delvis med uppdragsutgivning där författarna själva får stå för en stor del av produktionskostnaderna. Ett sådant företag är min tidning Opulens samarbetspartner Ekström & Garay förlag som både sysslar med traditionell utgivning, bland annat en klassikerserie, och har upplägg där författaren själv medfinansierar produktionen. I tisdags fick förlaget kritik för att tillhandahålla de senare tjänsterna. En författare kallade det på Facebook för ”oetiskt” och en ”hästskojaraktig idé”.
Men alla manus blir som bekant inte antagna av traditionella förlag. Egenutgivning, som torde ha funnits sedan boktryckarkonsten uppfanns, är visserligen ett alternativ men många väljer istället att idag köpa in tjänster som textredigering, layout, marknadsföring och distribution. Så vad är problemet? Jag önskar visserligen en värld bortom kapitalismen, gärna att allt här i världen vore gratis och delades solidariskt, men i den krassa verklighet vi lever i förstår jag inte varför det skulle vara värre att tjäna pengar på någons bokdrömmar än säg som personlig tränare åt någon vars högsta önskan är en muskulös kropp. Lite mer logik vore önskvärt.
Som så ofta i sociala medier fick den kritiska författaren medhåll av åtskilliga Facebookvänner varav de flesta verkar haft en mycket dålig utsikt, däruppe i sina elfenbenstorn, över den mångåriga utvecklingen. Kanske har de inte ens hört talas om Hoi Förlag eller Vulkan som efter 14 år nu kallar sig ”Sveriges största bokutgivare” ? Med största sannolikhet känner de i alla fall inte till att Bonnier numera har en egenutgivningstjänst. I deras krympande värld existerar nog bara Albert Bonniers, Norstedts (även om de nu är uppköpta av Storytel), Natur & Kultur och en handfull andra gamla finförlag. Jag får dock tillägga att i alla fall ett par av Facebookvännerna påpekade försiktigt att det på Ekström & Garays sajt faktiskt tydligt framgår vad förlaget sysslar med.
Apropå Natur & Kultur uttalade sig deras tidigare förläggare Christian Reimers följande i en artikel till tidningen Svensk Bokhandel: ”Uppdragsutgivning är betydligt vanligare än vad folk tror. De stora förlagen ägnar sig åt det i större utsträckning än vad de vill medge.” Det var också 14 år sedan den artikeln publicerades.
Även Opulens fick sig en släng av sleven i tisdags och i ett fall handlar det om rent förtal. För när folk eldar upp sig i sociala medier är hederlighet ofta underordnad de killgissningar, här snarare gubbspekulationer, som bryter ut som någon slags kollektiv tvångshandling.
Några var kritiska till att Opulens i Ekström & Garays säljbrev kallas för ”landets ledande kulturtidskrift på nätet”. Nå, ”ledande” kan betyda mycket och jag är inte rätt person att bedöma det epitetet i marknadsföringen. Opulens har i alla fall på mindre än tre år skapat ett kulturmagasin som utkommer fem dagar i veckan och har tusentals läsare. Just i tisdags hade vi enligt Google Analytics hela 7 136 unika besök. Under ett enda dygn alltså. Jag kommer inte på någon annan liknande svenskspråkig kulturtidskrift som är i närheten av detta, så ledande eller inte har Opulens i alla fall skapat svensk tidskriftshistoria. Måhända skryt men likväl sant.
Att det sedan skulle vara något fuffens med att Opulens ägare Melker Garay också, som namnet antyder, äger halva Ekström & Garay, är också ett exempel på vissa av dessa kommentatorers bristande logik. Även om vi hade samma ägare skulle det inte vara något som helst märkligt. Hört talas om att Dagens Nyheter finns i samma ägarsfär som Albert Bonniers förlag?
Är man som jag aktiv i sociala medier möter man okunniga kommentarer dagligdags. Snabbheten på Twitter, Facebook osv premierar ju inte direkt eftertänksamhet. Må så vara. Men jag tål inte lögner…
I år har jag varit yrkesverksam som journalist i ett kvarts sekel. Som redaktör för fanzines, tidskrifter och oberoende medier längre än så. Det känns rätt fånigt men uppenbarligen behöver jag skriva den här meningen: Nej, du kan inte köpa recensioner i Opulens! Att som en av kommentatorerna påstår att om du köper ett utgivningspaket i Ekström & Garay så får du din bok recenserad i Opulens är rent förtal. Vi är vaksamma över jävsituationer generellt och när exempelvis våra egna medarbetare ger ut böcker lägger vi ut dem på externa kritiker och uppger också den relationen i den redaktionella ingressen.
Det ekonomiska samarbetet mellan oss och Ekström & Garay är enkelt: De annonserar hos oss. Med vanliga banners och så kallad native advertising i form av författarporträtt som är tydligt märkta för att skiljas ut från redaktionell text (exempel hittas här). Punkt slut.
I en tid när mediebranschen är i förändring, läsarna hoppar mellan olika mediesajter och trogna prenumeranter blir allt mer sällsynta så måste man leta andra finansieringsvägar. Men det innebär inte att man kan tumma på den publicistiska etiken. Inte Opulens i alla fall. Aldrig.
Det lackar mot jul och som trogna läsare av min tidning Opulens känner till har vi som tradition att utlysa en novelltävling varje halvår. Så nu går vi ut med en ny med temat Vinterresa. Fortsätt läsa Opulens utlyser novelltävling!
Opulens förlag är stolta över att kunna presentera filosofen Giorgio Agambens debutverk Människan utan innehåll i svensk översättning. Fortsätt läsa Opulens ger ut Agamben på svenska
MINNESORD. Mattias Flyckt, som bland annat varit webbtekniker på Opulens och ansvarig utgivare för antirastiska tidskriften Expo, gick vid 47 års ålder hastigt bort i onsdags . förra veckan. Stefan Bergmark och Melker Garay minns sin vän. Fortsätt läsa Mattias Flyckt har avlidit

Mitt magasin Opulens publicerade i måndags en krönika som väckte stark kritik bland namnkunniga redaktörer och skribenter. Var det en bra publicering? Nej, säger jag som ansvarig utgivare lite efterklokt men vill också reda ut missförstånden i debatten samt understryka hur olika texten bemöttes av tidningens läsare och delar av Twittereliten. Fortsätt läsa Twittereliten vs Opulens
Jag är chefredaktör för Kultur- och samhällsmagasinet Opulens. Nättidningen har nu existerat i knappt två och ett halvt år. Det må vara skryt men är ändå ingen överdrift – Opulens har under denna korta tid skapat svensk tidskriftshistoria. Fortsätt läsa Opulens har skapat svensk tidskriftshistoria

Vid millenieskiftet läste tre fjärdedelar av landets invånare dagligen en morgontidning. Idag är det färre än hälften. Det finns anledning att oroas men mer för journalistikens utveckling än själva formen den paketeras i.
Morgontidningen har inte samma betydelse i våra liv som tidigare. Mycket av den information som vi förr letade i tidningen hittar vi ju idag på annat håll. Vill vi veta utbudet av lediga bostäder, vilken mat som serveras på äldreboendet eller nöjesutbudet i vilken stad som helst så finns det bättre källor än morgontidningen, på papper eller ej. Ett annat exempel är insändarsidorna vilka idag inte alls har samma betydelse för den ideella opinionsbildningen.
Nordiskt informationscenter för medie- och kommunikationsforskning, Nordicom, vid Göteborgs Universitet har funnits sedan sjuttiotalet och släpper årligen sin Mediebarometer. 1999 läste 82 procent av befolkningen en dagstidning varje dag och 75 procent en morgontidning. 2017 är siffrorna 56 respektive 44 procent. Detta kan jämföras med den dagliga användningen av exempelvis TV, sociala medier och radio vilka ligger på 81, 65 samt 62 procent.
Till skillnad från TV och radio ökar de sociala medierna och inte helt förvånande är det de yngre som i störst utsträckning börjat använda de senare. Den totala användningstiden av medier har över tid inte förändrats nämnvärt under de arton åren. 1999 konsumerade den genomsnittlige invånaren medier sex timmar om dagen och ifjol låg den siffran på fem timmar och 59 minuter. Medieintresset är med andra ord oförändrat men givetvis har det betydelse för journalistiken om tiden ägnas åt Instagram och Spotify eller Dagens Nyheter och Svenska Dagbladet.
I grunden handlar det om att dagstidningen inte spelar riktigt samma roll som förr men att kvalitetsjournalistik fortfarande kostar pengar. Att unga idag följer med i nyhetsflödet via Facebook istället för att prenumerera på en morgontidning betyder förstås minskade intäkter till journalistikens producenter. Inte minst på annonssidan.
Efter diskussionerna om fake news, som följde i spåren av att Donald Trump lyckades vinna presidentvalet i USA, så har Facebook ändrat sina algoritmer. Detta så att nyheter i allmänhet fått minskad synlighet i flödet. Detta för att få användarna att vilja vara kvar på plattformen. Många traditionella medier har dock gjort sig beroende av Facebook för att få räckvidd och trafik.
Som så ofta kokar det alltså ner till pengar. Journalistikens producenter förser de sociala medierna med innehåll. Rimligt är då att de senares vinster på något sätt och i viss utsträckning också går till att finansiera journalistiken.

Annonsintäkterna för tryckta medier rasar. Samtidigt ökar annonseringen på nätet men den tillväxten kommer inte tidningarnas sajter tillgodo. Nu gäller det för seriösa medier att hålla emot och inte lockas till gråzonskommers med textreklam. Fortsätt läsa Varning för maskerad reklam!

På sociala medier kan man lätt få uppfattningen att svenska folket vänt så kallade gammelmedier ryggen. Att ingen längre litar på vad våra dagstidningar, radio och tv förmedlar. En ny undersökning visar att det är långt från de faktiska förhållandena. Fortsätt läsa Fyra av fem svenskar litar på medierna