Ett av de största svenska politiska skiftena i modern tid pågår mitt framför ögonen på oss: Socialdemokraternas tydliga förflyttning högerut och deras allt öppnare flört med Moderaterna. Ändå fortsätter stora delar av journalistkåren att tolka svensk politik med gårdagens mallar.

Det är inte varje dag jag finner anledning att ge Dagens Nyheters ledarsida ett erkännande. I Magasinet Konkret har vi till och med en Youtubepodd, Pressfrihetens fiende, ett ironiskt namn för det är vad DN:s ledarsida utnämnt oss till.

Men nu vill jag göra tummen upp för en text i Sveriges malligaste morgontidning, som Jan Guillou brukar kalla DN.

Tidningens politiska redaktör Amanda Sokolnicki skriver i sin ledare att många svenska journalister inte förstår eller förmår fånga det mest betydande politiska skiftet i Sverige just nu: Socialdemokraternas och deras ledare Magdalena Anderssons tydliga förflyttning mot höger i politiken och flirtar ditåt, inte minst med Moderaterna.

Ja, istället för att se faktiska förändringar i partiernas politik fastnar journalistkåren i gamla mallar, förutfattade föreställningar och traditionella blocktänkanden – vilket riskerar att missleda allmänheten om vad som faktiskt händer i svensk politik.

Som Sokolnicki lyfter fram skulle det vara något helt nytt i svensk politik om Socialdemokraterna efter valet skulle söka stöd eller samarbete högerut, företrädesvis med Moderaterna (och Centerpartiet förstås), vilket inte känns otroligt med tanke på utspel från det så kallade arbetarpartiet den senaste tiden.

Dels i frågor om migrations- och kriminalpolitik där S nickar med när högern förespråkar allt mer stängda gränser och hårdare tag. Men också det helt öppna utspelet häromdagen från partiets arbetsmarknadspolitiska talesperson Ardalan Shekarabi om att S borde styra ihop med M. En testballong sanktionerad av partiledare Magdalena Andersson förstås.

Trots det verkar många journalister ha svårt att ta detta på allvar. Det finns en ovilja att erkänna partiernas omläggning, vilket gör att bevakningen ofta hamnar i frågor om intern partipolitik eller konflikt mellan partier snarare än i det större mönstret av ideologisk förskjutning.

För att väljaren ska kunna fatta upplysta beslut i valbåset, måste medierna tydligare förklara vilka politiska projekt som ligger på bordet och hur partiernas strategier och prioriteringar faktiskt förändrats.

Journalister tenderar att utgå från den etablerade bilden av politiska block (vänster–höger, röd–blå), och när partier rör sig bort från dessa traditionella gränser förloras fokus på vad som faktiskt förändras i den politiska verkligheten. Det är en slags kognitiv blindfläck inom journalistiken som gör att stora systemförskjutningar förblir osynliga i den dagliga politiska rapporteringen.