Vardagsrasismen sprider sig brukar det heta. Men det talas mindre om vilka fördomar som förmedlas av de etablerade i media, rättsstat och politik.
Flera skånska kommuner har de senaste två veckorna backat från tidigare uttalanden om att det existerar organiserade tiggarligor. Tyvärr verkar de felaktiga uppgifterna redan gjort skada. Inte bara här i syd där exempelvis en tiggare misshandlades utanför en Ica-butik i Limhamn. En gammal vän berättade i måndags att det i hans hemstad Västerås satts upp lappar där en ”boendeförening” påstås samarbeta med polisen för att sprida ”fakta” om tiggare och varna allmänheten. Min vän ringde polisen och de har givetvis inte något samarbete med de uppenbart organiserade rasisisterna i föreningen.
En annan bekant, som tillsammans med sin sambo samlar in saker åt tiggare i Umeå, bevittnade nyligen hur ett gäng unga, välklädda män sparkade ned en tiggare medan de vrålade att han har mobiltelefon och därför inte är fattig. Till media påstår polisen att det skulle handla om revirstrid mellan tiggare.
Flera liknande händelser har inträffat runt om i landet senaste tiden. Sällan ställs makthavarna till svars för att underblåsa rasism och intolerans. Någon enskild polis eller politiker som säger något riktigt korkat i stridens hetta är visserligen populära rubrikskapare. Men i fallet med tiggarna är det ju faktiskt olika kommuner, ytterst politiker, som nu har ett stort ansvar i att rena fördomar får fäste i samhället. Politiker, liksom poliser och journalister, måste vara varsamma med ogrundade uppgifter som kan leda till pöbelfasoner.
Det handlar inte bara om, företrädesvis romska, tiggare. En annan utsatt grupp är ungdomar med invandrarbakgrund. För fem år sedan spreds oroligheter i flera svenska förorter med bland annat bilbränder och stenkastning mot polis och räddningstjänst. På ställen som Rosengård i Malmö, Kortedala i Göteborg och Gottsunda i Uppsala ökade polisens vapenvisitering drastiskt men med klent resultat. I Rosengård genomfördes hela 400 visiteringar men endast en enda kniv beslagtogs.
Även om de verkliga orsakerna förstås står att finna i klassamhället är den omedelbara förklaringen inte en fråga om hönan och ägget. Polisen hade sina runda skäl. Samtidigt, med något vidare perspektiv än det akuta, så bidrar förstås en sådan paniktaktik till att sprida fördomar.
Politiker och poliser lever i hög utsträckning i samma subjektiva verklighet som exempelvis journalister. De etablerade upplever ett hot och pekar svepande med hela handen i hopp om att träffa rätt. Det är mänskligt och hoten är ibland verkliga, inte tu tal om annat. Men samtidigt gödslar de också hat mot folk som är oskyldiga även i enlighet med klassamhällets lagar. Som oskyldiga tiggare och ungdomar, bägge vars blotta närvaro i det offentliga rummet alltså misstänkliggörs på grund av hudfärg och etnicitet.
Publicerad i Skånska Dagbladet