Arkiv

Ockupera mera

http://www.yelah.net/images/big/6389

Smultronstället i Lund. Foto: Karin Zackari

I förra veckan surfade jag in på glimz.net. En "film-on-demand"-tjänst på nätet. För det facila priset av nio svenska kronor laddade jag hem dokumentären March ör die.

Filmaren Karolina Bergström söker upp gamla kamrater från de revolutionära ungdomsåren. Vi får husockupationer och andra politiska aktioner återberättade av folk som var med. För mig personligen blir det en riktig nostalgistund då jag var en av Karolinas medaktivister under de här åren.

Sedan en vecka ockuperar ungdomar i Lund en villa på Kävlingevägen i protest mot bostadsbristen i kommunen. "Smultronstället", som ockupanterna döpt den vita funkisvillan till, har de tänkt göra till ett allaktivitetshus med bostäder för hemlösa. Reaktionerna från grannar och förbipasserande har varit positiva och folk har kommit förbi med inflyttningspresenter som spel, mat och möbler. Ett stödkonto för ockupationen har också öppnats till vilken det samlas in pengar på olika sätt. Bland annat har en affär i Lund skänkt konstnärsmaterial och redan har en första vernissage och försäljning av konst som skapats i huset hållits.

Från de kommunala ägarna Lundafastigheter samt polisen verkar det i nuläget inte finnas någon vilja till konfrontation med ockupanterna. De ytterst ansvariga politikerna säger sig vilja lyssna på de "vettiga ungdomarna". Låt oss inte glömma de orden när kampen om huset hårdnar. För erfarenheten säger att så kommer ske och då blottar sig förr eller senare alltid maktens sanna ansikte.

I maj är det tio år sedan Aftonbladets lysande kulturskribent Eva X Moberg gick bort i cancer, blott 36 år gammal. Hon hade varit redaktör för anarkisttidningen Brand på 80-talet och aktiv i den husockupantrörelse som skulle bli den sista stora i vårt land. En idag nästan bortglömd men spännande politisk rörelse som fick ett tvärt slut 1990. Maskerade poliser stormade då "Borgen" i Malmö och antiterrorstyrkan satte in tårgas och militärhelikopter mot Folkkungagatan 164 i Stockholm.

I en retrospektiv artikel i tidskriften Frihetlig Press (nr 1/97) beskrev Eva X:et den våldsamma dramaturgi som media och makthavare sakteliga tvingade in stockholmsockupanterna att spela efter. Men Andreas Baaders och Ulrike Meinhofs elitistiska bödelsideologi var gudskelov aldrig något alternativ.

"Från att ha varit trevliga ungdomar med ett sunt samhällsintresse, omhuldade i media, blev vi samhällets fiende nr. 1… Hade vi gått med på att agera vidare i den konflikten – iscensatt som en strid mellan samhällets grundläggande värderingar ("demokratin") och en extremistisk marginal – hade vi snart tvingats gå under jord. Vi var redan i hög grad kriminaliserade och tillbringade alltmer värdefull tid i rättssalar."

00-talets så kallade kamp mot terrorismen har bidragit till en säkerhetskultur som sträcker sig långt utanför verkliga samhällshot. Tillsammans med kommersialiseringen av det offentliga rummet har utrymmet för utomparlamentarisk politisk aktivism idag krympt till löjeväckande nivåer för ett land med demokratiska ambitioner. Pröva att dela ut flygblad på någon av vår tids folkliga forum, det vill säga köpcentrumen, så förstår ni vad jag menar.

Under senare år har vi också sett flera dystra exempel på strider om hus. I maj 2002 ockuperades en fastighet på Rasmusgatan i Malmö som stod tom och under tvångsförvaltning på grund av misskötsel. Ockupanterna planerade soppkök för hemlösa och fotbollsturnering men polisen ingrep ögonblickligen. Medierna sanktionerade polisens handlande med en uppdiktad bild av beväpnade extremister. De danska politikernas orättfärdiga beslut att riva Ungdomshuset på Jagtvej i Köpenhamn ifjol ledde till kravaller. Det kostade skattebetalarna 182 miljoner kronor samt ett okänt men förmodligen skyhögt pris för demokratin när unga människors tillit slogs till spillror.

Som Eva X:et konstaterar så ställs många stora politiska frågor på sin spets i bostadspolitiken – frågor om ägande, integration och segregation. Ockupationer av hus som står tomma, inte sällan av cynisk spekulation, lyfter de frågorna till debatt och kan aldrig vara fel.

När jag ser den där dokumentären på nätet slår det mig att samhällsklimatet för mig och mina kamrater, just där och då, tillät ett visst mått av demokratiska experiment. Hur det går för experimentet Smultronstället beror också i hög grad på hur alla vi medborgare kommer att reagera när kampen hårdnar.

 

Läs mer om rivandet av Smultronstället:

Den repressiva ignoransen 

 

Comments Closed

Kommentarer är stängda.