Arkiv

(S)kammens dag

Idag är det 75 år sedan skotten i Ådalen föll. Idag högtidlighålls minnet av de fem som fick sätta livet till när svensk militär öppnade eld mot en demonstration med strejkande arbetare. En demonstration där kommunister, syndikalister och vänstersossar  tågade för bröd och arbete. Idag väljer socialdemokraterna, i såväl Ådalen som i skåne, att utesluta vänsterpartiet vid minneshögtiderna.

Ibland överträffar som bekant verkligheten dikten och att kalla dagens högtidlighållande för orwellskt känns som en sliten men adekvat klyscha i sammanhanget. Socialdemokratin var vid tidpunkten för skotten splittrade. Officiellt och från högre ort kunde det dock utnyttjas i de interna stridigheterna inom arbetarrörelsen. Partiledare Per-Albin Hansson menade att skulden för tragedin var de uppviglande ”bolsjevikerna”. På så sätt kunde han inte bara klämma åt de så kallade Sillén-kommunisterna utan också det egna partiets vänsterfalang. Men under historiens gång har ett romantiskt skimmer lagt sig kring den tidens lösa nätverk av radikaler, 1931 års upplaga av Osynliga partiet om man så vill. Idag är det självklart för socialdemokratin att hylla hjältarna som stupade i Ådalen.

Att socialdemokratin under detta valår nu väljer att utesluta vänsterpartiet ur minneshögtiden är ett steg tillbaka till Per-Albins tradition. Fast bättre, då man både så att säga får äta kakan – med lite skön gammal utfrysning av kommunister – och behålla den ärorika historiska händelsen som knappast låter sig skrivas om en gång till.

Så vad konkret är man så rädd för idag? Jo, i valåret 2006 finns några aktuella politiska frågor med anknytningar till 30-talet och ådalenhändelserna. Arbetslösheten var hög och liksom idag var arbetsrätten under attack. Men ännu mer aktuellt är det lagförslag som regeringen lagt och som beslutades i veckan – att militären åter igen ska kunna användas mot civila, som vid exempelvis demonstrationer. Som direkt konsekvens av skotten i Ådalen och tills nu har detta varit förbjudet och hur skulle det se ut om en så symbolladdad lag försvarades på självaste sjuttiofemårsdagen? Det vore som att bjuda in media till en session i självkritik. Bättre att klubba förslaget först och sedan hålla kritikerna i vänsterpartiet på avstånd. Media har också lyst med sin frånvaro i debatten.

Efter kravallerna under EU-toppmötet i Göteborg 2001 har frågan stötts och blötts. Göteborgskommittéen med förre statsminister Ingvar Carlsson i spetsen har varit hård i sin kritiken av polisen. Likväl verkar det praktiska resultatet bara bli kommitéens förslag om maskeringsförbud för demonstranter och ny utrustning till polisen samt numrering av deras hjälmar. Det senare visade man sig dock kunna kringgå under årets Reclaim the Streets på första maj i Stockholm. Civilklädda poliser närvarade inte bara som observatörer utan hade också en aktiv roll i gripandet av ordningsstörare. På nätet har det som vanligt cirkulerat vittnesmål om brutalitet när intet ont anande demonstranter bland annat fått försvara sina barnvagnar mot adrenalinstinna poliser och oskyldiga ungdomar fått spendera flera timmar på häktets tak med små filtar för att hålla kylan borta och plastpåsar att uträtta sina behov i.

Dagarna mellan årets första maj-firande och minneshögtiden för Ådalen -31 har alltså regeringen nu också skapat möjlighet att använda militär mot civila.

Socialdemokratin har alltid varit splittrad om staten och dess förlängda arm. Det har alltid funnits kamrater som satt likhetstecken mellan parti och stat. Kamrater som rasade mot ”uppviglarna” i Ådalen och som delade ut rosor åt polisen i Göteborg för att de kväste ”lössen i fanan”. Sedan finns det andra kamrater som problematiserar staten, som kritiserar dess repressiva funktion och som menar att en socialistisk regering i ett kapitalistiskt samhälle är en paradox. De har olika namn som råds- , frihetliga och föreningssocialister. Eller ibland bara vänstersossar. Tillsammans med andra vänsterut i arbetarrörelsen tågade de i Ådalen 1931 och i Göteborg 2001. Idag minns vi dem och de frågor om arbetsrätt och statlig repression som deras öden väckte.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.