Arkiv

Ett spöke hemsöker Skåne

Bu! Bu! Ett spöke går runt i Skåne. Otaliga medborgare har i dagarna i såväl lokal som rikstäckande medier avgivit vittnesmål därom. Fast det omdebatterade och skräckinjagande manifestet verkar lika svårfångat som alla andra vålnader. Hur många har egentligen sett det i verkligheten? På nätet hittar man i alla fall bara en duktig bunt artiklar som refererar till dokumentet. Efter ivrigt letande får jag det i alla fall till slut via e-post.

Så vad står det då för hemskheter i detta manifest som lite i skuggan av skandalerna med förbundets bidragsfusk antogs av SSU Skåne förra helgen? Vad är det som fått organisationskamraterna i SSU Helsingborg att peka ut sitt eget distrikt som kommunistiskt och som fått moderata ungdomsförbundet i Malmö att inleda en kampanjvecka mot ”ofrihetens anhängare”.

Det som fått mest uppmärksamhet är SSU Skånes visioner om planhushållning. Manifestet är på den punkten dubbeltydig. Å ena sidan uttrycker den en rigid ekonomisk uppfattning med formuleringar som att det är ”endast genom marknadsekonomins avskaffande och den planerade ekonomins införande som resurser kan fördelas efter behov”. Å andra sidan talas det om ett slags, fast annorlunda formulerat, socialistisk blandekonomi med så väl statliga som kommunala och arbetarägda företag. ”Gemensamt ägande behöver inte innebära statlig reglering och planering på alla områden.” Manifestet förespråkar inte heller tydligt en genomgripande revolution utan talar både om direkta övertaganden av företag men också om ”ett mer offensivt utnyttjande av det stora ägandet staten redan har, i till exempel pensionsfonder”.

Det dunkelt sagda är det dunkelt tänkta, lyder ju det gamla ordspråket. Men tvetydigheterna är fullt rimliga. Detaljerade planer över den ekonomiska utopin brukar allt som oftast leda till fundamentalism. I sunda, progressiva samhällsprocesser upptäcker man problemlösningar efter hand. Det viktigaste för oss socialister idag är att peka ut det ideologiska problem som det innebär att den viktigaste maktfaktorn i samhället, ekonomin, står utanför den demokratiska beslutsordningen. Och förstås – utveckla strategier som går i motsatt riktning.

Nej, det jag ställer mig kritisk till i manifestet är dels försvaret av diktaturen Kuba och dels den gammalmodiga synen på fackets roll. I den moderna frihetliga vänster som vuxit fram i de senaste årens antikapitalistiska globaliseringsrörelse, den vänster jag misstänker att SSU Skåne vill tillhöra, så finns liten plats för traditionell facklig-politisk samverkan. När de talar om att slussa in fackföreningsmedlemmar ”i socialdemokratiska partiet och därmed förstärka arbetarklassens grepp om sitt parti” så tycker jag de angriper frågan från helt fel håll. Parlamentarisk organisering har spelat ut sin roll som radikal politisk motor. Visst kan partier fortfarande skaka fram en och annan reform men facklig-politisk samverkan kan inte endast vara en dialog mellan ett parti och en till dem lojal fackförening. Partiernas medlemsanslutning sjunker och vi har en rad viktiga aktörer inom den nya vänstern som varken är partigängare eller som vill satsa allt sitt krut på ett fackförbund som är knutet till ett särskilt parti.

Hur som helst. Den korta raden om Kuba tror jag inte, hoppas jag inte, delas av majoriteten SSU:are. Jag dissar inte heller ett ungdomsförbund för att de har några i min smak tveksamma rader om fackets roll.  De flesta SSU:are torde ännu inte kommit ut på arbetsmarknaden och saknar därmed en djupare facklig erfarenhet. Med tanke på det övriga innehållet i det fyrtiosidiga dokumentet finns det gott om hopp att även deras syn på facklig-politisk samverkan kommer att moderniseras. För det är trots allt ett modernt manifest som understryker många viktiga erfarenheter för 2000-talets vänster. Det är långt ifrån en ortodox marxist-leninistisk kommunism. SSU Skåne talar inte bara om klass utan ser också mekanismer av samverkan mellan fler förtryckskategorier, som kön och etnicitet. Och inte minst: SSU Skåne pekar tydligt ut en internationaliserad arbetarrörelse som motvikten till den imperialistiska världsordningen.

Ett spöke går inte bara runt i Skåne eller Europa utan rör sig nu över flera kontinenter. Men om det är samma gengångare det talas om i de inledande raderna i det kommunistiska manifestet från 1848 låter jag vara osagt. Men ett är säkert. Flera så kallat demokratiskt sinnade medborgare verkar ha satt både kaffet och förståndet i vrångstrupen inför SSU Skånes distriktskonferens. Jag skräms icke. Tvärtom. Värre är det med den i dagarna uppmärksammade mygelkultur med friserade medlemssiffror. Något företrädesvis högern inom förbundet kopplas till. Det handlar inte om spöken men väl stinkande lik i garderoben vilket borde förfära demokratins förkämpar i än högre grad.

Comments Closed

Kommentarer är stängda.