Vem tar kampen för hyresgästerna?

För några år sedan bodde jag och familjen i en hyreslägenhet vid Möllevångstorget. En sliten sekelskiftestrea utan hiss men med rimlig månadskostnad. Vår första bostad i Malmö. Men en vacker dag sade plötsligt hyresvärden upp vårt kontrakt. Vi skulle vräkas. 

Anledningen torde varit att vi skickat ett brev där vi förklarade att vi inte ville ”köpa” någon ny inbrottssäker säkerhetsdörr till vår lägenhet vilket skulle öka hyran med 500 spänn. Hyresvärden fattade väl piken. Han hade varken förhandlat med oss hyresgäster eller hyresgästföreningen och vårt brev om ”köp” var som svar på hans  så kallade ”opinionsundersökning” om intresset för dörren. Till saken hörde att vi hade två dygn på oss att svara.

Den här historien gör sig påmind i dagarna när jag läser om den senaste tidens hyresförhandlingar som den mellan kommunala bostadsbolaget MKB och Hyresgästföreningen. De har sedan ett år tillbaka tillämpat något som kallas ”Malmömodellen” vilket privata hyresvärdar tagit efter.

I Malmömodellen har staden delats in i tio områden som klassats efter sitt läge. Som nummer ett betecknas bostadsområden nära Sundet medan Kroksbäck och delar av Rosengård har kommit lägst på listan med numret tio. Hyror i Slottsstaden har exempelvis höjts med tjugo procent.

För en fastighet på Tessins väg krävde HSB 24 procent mer i hyra utöver den årliga uppräkningen. Eftersom Hyresgästföreningen gått med på den så kallade Malmömodellen är det svårt för hyresgästerna att protestera. De har enligt hyreslagen rätt att få sina hyror prövade i Hyresnämnden vilket är en slags skiljedomstol för tvister kring hyresbostäder.

Men Hyresgästföreningen har meddelat att de inte kommer att företräda sina medlemmar i fastigheten på Tessins väg! För då måste Malmömodellen rivas upp. Det kan därför sluta med att de boende får betala hela den 24-procentiga höjningen på en gång eller något annat framförhandlat resultat. De är med andra ord bakbundna av sina egna företrädare.

Det här är inget som skapar feta rubriker i lokalpressen eller i någon annan media heller för den delen. Det här är vardagsmat.  För många av oss som år ut och år in betalat medlemsavgifter till Hyresgästföreningen har liknande erfarenheter. Få organisationer skulle kunna behandla sina medlemmar på samma sätt utan att det skulle skapa ramaskri bland gräsrötterna.  

När vi flyttade in i den där lägenheten vid Möllevångstorget dröjde det inte många veckor innan en representant från Hyresgästföreningen knackade på dörren för att värva oss. Vi kunde stolt meddela att vi tidigare varit medlemmar  i Uppland och  i Gästrikland varifrån vi nu hade flyttat. Självklart skulle vi flytta över vårt medlemskap till vår nya region. Representanten slog en lov i lägenheten och konstaterade att det var en fin lägenhet med låg hyra för området och att vi därför skulle ”ligga lågt”.

Eh? Tänk en ombudsman i facket som träffar en blivande medlem. I förtrolig ton förtäljer ombudsmannen att det här minsann är en trevlig arbetsplats med bättre lönebild än den genomsnittliga i branschen så därför borde den blivande medlemmen ”ligga lågt”. Nej, det är förstås ett omöjligt scenario för fackets huvudsakliga uppgift är att i alla lägen förbättra villkoren för sina medlemmar. Hyresgästföreningen verkar ofta istället uppträda som en myndighet.

Givetvis tänkte vi inte låta oss vräkas från lägenheten vid Möllevångstorget. Inte utan strid. Vår bilskojare till hyresvärd hade förstås inte angett säkerhetsdörrarna som skäl för vräkning. Nej, han hade skrapat fram några gamla hyresinbetalningar som hade inkommit ett par dagar för sent. Och det räckte för att Hyresgästföreningen var måttligt intresserad av historien om säkerhetsdörren eller det faktum att vi vid flera hyresförseningar först fått klartecken från värden. Som när vi ringde från en strand på Norra Öland, långt från något postkontor, och vår värd meddelade att ”vi kunde ta det lugnt” och betala hyran när vi kom hem från semester två veckor senare. Ja, att vi på det hela taget hade haft en bra relation med vår hyresvärd.

Nå. Vi drog det hela till Hyresnämnden men vågade utan egentligt stöd från ”vår” organisation inte dra det till sin spets. Vi förlikades. Utflyttning innan årets slut mot en förkortad uppsägningstid på en månad. Tre månader senare hade vi en ny hyreslägenhet vid Folkets Park och sa samtidigt adjö till Hyresgästföreningen.