Så har vi kommit till slutet på Bergmarks sommarskola för utopister, till del 3: Agera. De två första delarna handlade om samhällets passsivisering och motståndets nödvändighet samt den platta organiseringens villkor. Nu är det dags att runda av, låta tankarna flumma fritt och slå fast att fram- och samtiden må se mörk ut och att även om du inte själv kan förändra världen så kan alla göra något.

Men först en passus för att släcka den politiskt intresserade allmänhetens ständiga törst efter etiketter. Jag har i denna serie krönikor undvikit att förespråka någon -ism eller rörelse. Det är förstås medvetet. Som opinionsbildare utan partitillhörighet blir jag ofta placerad i fack av andra. De två vanligaste beskrivningarna av mig i debatten brukar bisarrt nog vara ”försvarare av extremvänstern” samt  tillhörande ”det politiskt korrekta etablissemanget”.

Det betyder inte att jag över tid ändrat åsikter nämnvärt. Omprövat en del förstås men de grundläggande värderingarna är desamma sedan barndomen. Då kallade jag mig socialdemokrat, senare anarkist och syndikalist. Ett tag var jag också medlem i vänsterpartiet och jag använder inte sällan begreppet ”liberal” positivt. Inget av detta är konstigt egentligen. Den tradition jag känner mig hemma i har i olika tider, platser och grader befruktat, eller besudlat om man så vill, stora delar av arbetarrörelsen och vänstern. Så för de törstande ger jag er begreppet Frihetlig socialist.

Ok. Som bekant finns få saker som är så trevliga som att få prata om sig själv. Men det är också om mig och dig den här sommarskolan ytterst handlat om. Solidaritet är ingen allmosa utan självförsvar och i långa loppet är det individens frihet all god kollektiv kamp måste handla om. Och det är bara du och dina kamrater och inga experter, chefer eller ombudsmän som kan skapa ett bättre samhälle och det är din väg som är den rätta. Så kom igen nu!

Börja ifrågasätta, starta en musikgrupp, spraya ett slagord – gör det tillsammans – lura staten, skriv en insändare, testa en teori, arrangera ett möte, stöd en förening – gör det tillsammans –  göm en flykting, krossa en fönsterruta, bygg en barrikad, älska din nästa, sätt upp klistermärken, pussa en polis, frita en kamrat – gör det tillsammans – organisera en demonstration, måla betongen, häng gud, gör upp med dina fördomar, be en bön, strejka vilt, lär av barnen, starta en nättidning, ifrågasätt de äldre, höj din röst – gör det tillsammans – krama ett träd, lyssna på de blyga, gråt av rädsla, hata makten, bilda en fackklubb, planera en aktion, bryt ett avtal, handla i vredesmod,  knyt din näve, affischera hela stan, bygg ett kontaktnät – gör det tillsammans – sänd närradio, förlåt en förrädare, avväpna en militär, ta från de rika, sätt upp en pjäs, skratta av lust, radikalisera din hyresgästförening, sjung en sång, flytta in i ett kollektiv – gör det tillsammans – sök sanningen, återta gatorna, filosofera med hammaren, sprid ett flygblad,  hedra martyrerna, berätta ett skämt, bilda kooperativ – gör det tillsammans – ockupera ett hus, komponera en melodi, lär en gammal hund sitta, handla ekologiskt, plantera i asfalten – gör det tillsammans – misstro politikerna, bränn svenska flaggan, stoppa grus i maskineriet – men – gör det tillsammans.

Som ni märker gör jag inte alltid åtskillnad mellan legala och illegala metoder. Lag och rätt kan aldrig vara samma sak och demokratins spelregler får inte vara ett hinder i kampen för demokrati. Kapitalism stavas k r i g och i krig gäller den starkes regler. Så i vår orättvisa värld är det trots allt som i skådespelaren Kent Anderssons gamla dikt: "Att alla avtal är grymma gravtal över en död solidaritet".

Men vi har inget att tjäna på att hänga läpp och dessutom är det tråkigt. En fattigpensionär i väst plitar just nu på en insändare om gratis kollektivtrafik. Samtidigt förbereder en grupp idealister i mellanöstern en fredsblockad och på den "flexibla" asiatiska arbetsmarknaden delar någon imorgon ut illegala ansökningsblanketter till en kämpande fackförening.
Och tillsammans är vi starkare än världens alla krigsmakter. För saliga äro de som sätter sig. Samtidigt.