Hundra år efter Lars Huldéns födelse känns hans poesi fortfarande lika levande, underfundig och överraskande, skriver Thomas Almqvist.
Jag drömde att jag brottades med en blomma: valda dikter av Lars Huldén
Schildts & Söderströms
Lars Huldén (1926-2016) skulle ha fyllt 100 år i år. Hans dikter känns fortfarande brännande aktuella och lika roliga att läsa som någonsin förr. I den här boken finns några av hans finaste dikter. För urvalet ansvarar Anna Friman och Martin Welander. Under sin livstid gav han ut ett fyrtiotal diktsamlingar, men också berättelser, dramatik och översättningar. Han var också verksam som professor i nordisk filologi vid Helsingfors Universitet i över två decennier. Som poet var han satiriker, romantiker, humorist, rabulist och forskare. Den aktuella utgivningen är en efterlängtad bok och en mycket välkommen utgivning.
Huldén skrev om högt och lågt, stort och smått och vände ofta på resonemanget så att det högtidliga blev futtigt och det som verkade betydelselöst kunde bära galaxer. Han skrev om liv och död, kärlek, skrivande och om naturen, men han skrev också om både religiösa och politiska frågor, hembygden och pacifismen.
Jag hade det stora nöjet att få lyssna på Lars Huldén, när han en gång läste sina egna dikter på Bokmässan i Göteborg. Jag kan inte riktigt förlåta mig själv för att jag missade tillfället att köpa en diktsamling av honom och få den signerad.
Många av hans dikter är väldigt långa men även i en enkel trerading eller tvårading avslöjas mästaren.
”Stackars poeter
som föll för det abstrakta.
Ut till blommorna!”
”Jag drömde att jag brottades
med en blomma och förlorade.”
Jag har också blivit väldigt förtjust i den underfundiga lekfullhet, som finns i många av hans dikter.
”Det kom ett häftigt regn
och jag tänkte:
Regnet räcker att skriva dikter om
från årtusende till årtusende.
Det har säkert skrivits minst
1.000.000 dikter om regnet.
Och ingen behöver vara
någon annan lik.
Det skulle vara
den här då, kanske.”
Att läsa hans dikter är som att komma hem till en god vän. Man känner igen sig och man trivs. ”Jag drömde att jag brottades med en blomma” blev en riktigt stor läsupplevelse för mig.