Den här krönikan kunde vara skriven för några veckor sedan. Eller i maj. Ändå handlar den om något som skapat förstasidesrubriker just denna vecka. Men så kan det vara ibland med nyheter. De är väldigt förutsägbara. För det var inte tidernas övverraskning att Gudrun Schyman & co skulle dra igång ett feministiskt parti. Bara en fråga om tid. Lika förutsägbara var också medias mediavinklingar och kritikernas kritik. 

Fortsätt läsa Förutsägbart Initiativ →

Albin Amelin 

Året är 2005 och hur jag än vrider och vänder på det så ser det mörkt ut för alla vi som fortfarande menar att efter förmåga och till behov är socialismens kärna och att det kräver en demokratisering också över ekonomin.

Fortsätt läsa Farväl till socialismen →

Jag har pysslat med fanzines, tidskrifter och oberoende medier sedan 80-talet. Ett intresse som i flera avseenden inte kan sägas ha tidsandan på sin sida. Även om vi fått uppleva en makalös digital utveckling så har många tidningar under de här åren, från dagliga storheter som Arbetet till anrika kulturtidskrifter likt Bonniers Litterära Magasin, tvingats läggas ned. De som överlevt har i stor utsträckning slimmats och mångfalden i utbudet på papper utarmas för varje år. En stor bov i dramat är det ökande annonsberoendet.
Fortsätt läsa Ljus i mediemörkret →

Midnatt med råge. Snart soluppgång. Krogen är stängd sedan länge och festen förflyttad hem till oss. Bag-in-box. Chips med smak av fetaost.

Fortsätt läsa I väntan på soluppgången →

Min och mina jämnåriga gelikars ungdomstid var ur ideologisk synvinkel en katastrof. En ökenvandring i ett åttio- och nittiotal där ledordet som bekant var satsa-på-dig-själv.
Fortsätt läsa Högerns töntiga soundtrack →

Näbbstövlar och Nationalteatern var det förr. Nu är det visst italienskdesignad palestinasjal och Timbuktu som gäller för oss vänsterelaksinnade. I alla fall om man får tro Gunnar Krantz, rektor på serietecknarskolan i Malmö, och frilansskribenten Erik Zsiga. 

Fortsätt läsa Alltid rött, alltid rätt? →

De oinbjudna. De illegala. Förmodligen har du redan träffat några av dem utan att ha reflekterat över det. Det är inte helt omöjligt att du också tagit deras tjänster i anspråk. Städaren på restaurangen ni besökte i helgen. Karusellskötaren när du var med barnen på tivoli senast. Hantverkaren din hyresvärd anlitade vid renoveringen av lägenheten förra året. 

Fortsätt läsa Den illegala samhällsklassen →

Och dom sa att vi levde i den bästa av världar. Det sa dom. I Sovjet råder jämlikhet men ingen frihet och i staterna frihet men ingen jämlikhet. I Sverige går dock ingen hungrig och ingen fängslas för sina åsikter. ”We shall overcome” på tramporgeln, Operation dagsverket för regnskogens träd på torsdag och klassråd på fredag – för alla ska vara med och bestämma. Barnen i Tanzania var det synd om. Men bara lite. Vi hjälpte dem ju. Det sa dom att vi gjorde.
Fortsätt läsa Från ironi till barrikaderna →

Sanning och rätt. Uppoffring och försakelse. Det är tunga ord. Arcus förlags  bok I vänliga rebellers sällskap, med undertiteln Kristet ickevåld som konfrontation och ömhet, är heller inte en bok ämnad att somna gott till. Annika Spalde och Pelle Strindlund vill säkert inte skuldbelägga läsarna. Men för oss som i princip – som det heter – håller med de flesta av bokens stavelser men inte lever efter dem blir samvetets ok ändå inte lättare att bära på våra axlar. Även om Spalde och Strindlund till bärhjälp erbjuder den gud Dagerman saknade och klär sina tankar i en religiös språkdräkt så söker de samma anarkistiska kompromisslöshet, samma renhet.
Fortsätt läsa Med Gud i kampen →