Bloggen innan kd-loggan togs bort

Inför EU-valet har Kristdemokraternas internetnärvaro synts allra tydligast i den ”kristdemokratiska gräsrotsbloggen” Sanningen måste fram. På en och en halv månad fick den en kvarts miljon läsare och i stort sett varenda media i landet har rapporterat och kommenterat bloggen.

För Göran Hägglund & co har dock draghjälpen i valkampanjen inte alls varit välkommen. Sanningen ska fram är en satirisk sajt med en anonym skribent som irriterat genom att sätta ljus på vad skribenten uppfattar som kristdemokraternas fundamentalistiska byk, exempelvis på det faktum att deras EU-kandidat Ella Bohlin är bekännande kreationist.

Sajten irriterade så till den grad att partiet ett tag hotade med rättsliga åtgärder för att deras logga användes. “Det här är vedervärdigt, att man utger sig vara en annan”, sa partiledare Göran Hägglund till Sveriges Radio när bloggen kom på tal.

I måndags, sex dagar innan valdagen, kastade bloggens upphovsmakare masken och berättade att han i verkligheten heter Johannes och att det är han själv och inget politiskt parti eller något företag med djärv PR-strategi som ligger bakom Sanningen ska fram. Den satiriska tonen byttes nu också mot raka frågor om Kristdemokraternas politik, ställd till partiledningen och EU-kandidaterna. Det var ett taktiskt snyggt drag. Med hundratusentals läsare har en skojig enmansblogg på kort tid förvandlats till en maktfaktor i svensk politik.

Förmodligen kommer vi, på gott och ont, att få se mer av hur frifräsare utan partipolitiska kopplingar skaffar sig inflytande i politiken via de nya sociala medierna. Johannes skrev själv häromdagen att han inte har några ”problem med att starta upp 20 liknande bloggar inför riksdagsvalet nästa år. Och tro mig, min inkorg är full med människor som vill hjälpa till.”

Jag misstänker att fler proffspolitiker än de i den kristdemokratiska ledningen oroar sig över villkoren på framtidens digitala politiska arena.