Sveriges Radios beslut att peta kulturjournalisten Mårten Arndtzén väcker frågor om yttrandefrihet och inkonsekvens inom public service.

”Kulturministerns diss av svensk filmbransch är hård, snygg och fullkomligt rättvis. Skärp er”, skrev kulturjournalisten Mårten Arndtzén på X när han var anställd på Sveriges Radio. Man behöver förstås inte hålla med honom för att anse att han inte ska bestraffas för dessa rader av sin arbetsgivare.

Att Sveriges Radio väljer att peta Mårten Arndtzén från delar av hans uppdrag, på grund av ovanstående meningar och att han delat en länk till en ledare i Svenska Dagbladet, är ett tydligt exempel på hur ängsligheten breder ut sig i offentligheten. Reaktionen framstår som överdriven i förhållande till vad han faktiskt har skrivit i sociala medier.

Problemet är inte bara beslutet i sig, utan inkonsekvensen. Andra profiler inom public service har, vilket bland annat Aftonbladets kulturchef Karin Pettersson påpekar, gjort politiska uttalanden utan att mötas av samma konsekvenser. Det skapar en obehaglig känsla av att vissa åsikter anses mer acceptabla än andra, beroende på var de landar politiskt.

Detta är en del av en större utveckling där organisationer snabbt tar avstånd för att slippa kritik. I stället för att stå upp för principer väljer man den säkra vägen – att markera, distansera sig och minimera risk. Resultatet blir ett klimat där människor börjar väga sina ord allt mer försiktigt.

Det verkligt problematiska är vad detta gör med yttrandefriheten i praktiken. Att försvara rätten att uttrycka kontroversiella åsikter handlar inte om att hålla med, utan om att värna ett öppet samtal. När den principen urholkas påverkar det alla.

Public service borde vara en garant för just detta öppna samtal. När samma institution i stället bidrar till att begränsa det, av rädsla för reaktioner, är det ett tecken på en oroande utveckling. Liksom att ännu en kunnig journalist, Mårten Arndtzén i detta fall, slutar på ett seriöst medium för att i stället börja jobba på ett högerpopulistiskt alternativ med alltför mycket pengar.