DN:s ledarsida drar stora växlar på vänsterledaren Jean-Luc Mélenchons uttalanden och målar ut honom som ett hot mot Europa.
DN:s ledarsida har återigen spänt bågen – och som så ofta förr är det inte utan att strängen brister någonstans mellan indignation och analys. I en text av Annika Ström Melin får vi lära oss att Jean-Luc Mélenchon inte bara är ett politiskt problem i Frankrike, utan ett slags europeiskt domedagstecken. Kontinenten är, antyds det, på väg rakt ned i avgrunden. Man tackar för lägesrapporten.
Det är en imponerande resa: från en enskild fransk politiker till civilisationens sammanbrott på några spaltmeter. Att mellanleden lyser med sin frånvaro tycks inte bekymra. Här finns inga tröttande nyanser, inga besvärliga proportioner – bara den där välbekanta DN-tonen där varje företeelse snabbt skalas upp till existentiellt hot.
Särskilt elegant blir det när antisemitismbegreppet får göra grovjobbet. Det är ett allvarligt och nödvändigt begrepp, men i denna tappning hanteras det med en sådan generositet att gränserna suddas ut. Kritik mot Israel glider obemärkt över i antisemitism, och plötsligt sitter halva den europeiska vänstern i skamvrån. Praktiskt, om inte annat.
Att antisemitism också frodas i andra politiska miljöer är däremot mindre intressant. DN har här valt kikarsikte snarare än vidvinkel, och träffbilden blir därefter. Resultatet är en analys som säger minst lika mycket om skribentens prioriteringar som om verkligheten.
Och så var det tonen. “Käpprätt åt helvete” är förstås slagkraftigt. Det är också ett effektivt sätt att signalera att vi nu lämnat analysen och klivit rakt in i opinionsretorikens mer svettiga terräng. Man kan nästan se hur formuleringen nickas igenom på redaktionen: starkt, tydligt och helt ointresserat av att övertyga någon utanför de redan frälsta.
Det är, kort sagt, en ledare som vet exakt vad den vill tycka – men som är mindre intresserad av att visa varför vi andra borde hålla med. En vinkelslipad tes, levererad med sedvanlig DN-självsäkerhet och med ungefär samma precision som en slägga i ett glashus.