Kritiken mot Trumps migrationspolis ICE växer i USA men det finns liknande idéer i svensk politik där Sverigedemokraternas ungdomsförbund drömmer om ett svenskt ICE. Och partiledare Åkesson välkomnar stöd från den amerikanska presidenten i den svenska valrörelsen, men medierna fokuserar på en misstänkt uppdiktad historia om varför han har ett plåster i pannan.
”Sverige behöver en fristående migrationspolis – med samma skarpa mandat som ICE i USA. En myndighet vars enda uppgift är att hitta, gripa och utvisa människor som vistas här illegalt”. Det skrev Denice Westerberg, Sverigedemokraternas ungdomsförbund Ungsvenskarnas ordförande i höstas.
När kritiken mot ICE nu hårdnat kunde man kanske förvänta sig att Jimmie Åkesson, som nu välkomnat Trumps eventuella stöd under den svenska valrörelsen, fått några frågor i ämnet. Istället har svenska medier fokuserat på partiledarens misstänkt uppdiktade historia om varför han har ett plåster i pannan och att han nu, trots partiets antisemitiska historia, av den israeliska regeringen bjudits in till en konferens mot antisemitism i Jerusalem.
När regeringen nu satsar på ”återvandring” och erbjuder upp till 350 000 kronor för att människor ska återvända till länder de en gång flydde ifrån, presenteras det som en ansvarstagande reform. I praktiken liknar det mest en svensk version av Trumps utrensningspolitik – med mjukare formuleringar, men samma grundidé: gör livet så obekvämt att folk försvinner av sig själva. I USA utförs politiken av ICE. I Sverige utförs den, än så länge, med utredningar, pressmeddelanden och välputsade debattartiklar.
Samtidigt kan svenska medier andas ut. Den senaste nyheten om Jimmie Åkesson handlade nämligen inte om migrationspolitik, rättsstat eller internationell rätt, utan om ett spräckt ögonbryn, sex stygn och en inbjudan till en konferens om antisemitism i Israel. Ett perfekt nyhetspaket: mänskligt, ofarligt och helt utan krav på politisk analys. Serverat färdigskuret till redaktionerna, som tacksamt rapporterar vidare.
Det är ändå fascinerande hur journalistiken fungerar. När politiken hårdnar mot redan utsatta grupper, zoomar man in på personskador och reseplaner. Det är nästan rörande konsekvent.
Det brutala våld som ICE står för i USA borde fungera som ett varnande exempel. Där har högerpopulism gått från slagord till batonger. Det är vad som händer när man släpper fram den till köttgrytorna och hoppas att den ska nöja sig med symbolpolitik. Republikanerna lär sig det nu. Ulf Kristersson verkar vara inne på samma fortbildning.
Och inom SD finns inga större tvivel. Ungdomsförbundet har alltså redan fantiserat om ett svenskt ICE. Vi väljare bör liksom medier med självaktning därför inte vara naiva. I Sverigedemokraternas världsbild är hotet mot Sverige identiskt med det Trump pekat ut mot USA: invandrare, muslimer, hbtqi-personer, feminister, journalister och alla som insisterar på jämlikhet och frihet. Judar är just idag fredade men att de under ett sverigedemokratiskt styre återigen skulle bli måltavlor är ingen högoddsare.