Paul Anka, ett föredöme i verkligheten?
Vi kristdemokrater är verklighetens folk. Allt för länge har vi stillatigande hört hur Sveriges radikala elit från sina höga hästar klankat ned på Svensson. Vi är trötta på deras estetiska och ideologiska diktat, på svårartade perfomancevrål och högtflygande idéer om förtryckande strukturer. Vi tror på vanlig anständighet och sunt förnuft.
I dagarna har vi i media kunnat följa ett dramatiskt livsöde. En av alla dessa verklighetens kvinnor som inte kunde leva upp till den radikala elitens krav. Redan i unga år flydde hon därför Sverige. I USA fann hon slutligen friheten, gifte sig och blev hemmafru, fru Anka.
I analyserna från Sveriges radikala elit förkastas hemmafrun som ett förlegat ideal. Men verklighetens folk pratar om helt andra, vardagliga saker vid sina köksbord. De är inte intresserade av tillskruvade genusteorier. Verklighetens folk får panik om de är ensamma med barn i mer än 20 minuter. De har inte tid för matlagning och strykning. För de jobbar och försörjer sina familjer, dygnet runt om så behövs. Trots det ges alltid lite tid för ett romantiskt sms till hustrun som förbereder maten därhemma.
Visst, ibland behöver verklighetens folk lätta på trycket, ta en öl eller två med polarna innan de åker hem. Men svårartad homoerotik är alltid bara en så kallad fyllegrej.
För verklighetens folk blir avsugen varje morgon av sin hustru. Om hon inte gör det så får hon skylla sig själv om han är otrogen. Det handlar faktiskt om vanlig lyhördhet och anständighet vilket är något helt annat än den radikala elitens normkontroll där våra naturliga roller i samhället vänds upp och ned i olika samhällsexperiment, det ena mer bisarrt än det andra.
Det sunda förnuftet säger nämligen något annat.
Det sunda förnuftet säger att mammor inte ska tjata på sina döttrar om utbildning, utan om att hitta en idrottskille eller en kändis att gifta sig med. Att det i verkligheten alltid finns andra som jobbar åt en. Massagekvinnan, hårtjejen, nageltjejen, den personliga tränaren, barnflickorna… Det går inte att hålla reda på alla illegala mexikaner som jobbar åt verklighetens kvinnor.
Här behövs inga teorier om förtryckande strukturer. Fattiga människor, absolut, men de får jobb så att de kan försörja sig och de sina. Och i verkligheten förnedrar vi dem inte. Det handlar också om vanlig anständighet.
Nu har det kommit ett nytt diktat, från vår radikala elit på sina höga hästar. De vill ”genuscertifiera” ett av våra lärosäten – Lunds universitet. Herregud! Vi kristdemokrater är verklighetens folk och vi är övertygade om att Svensson vid sitt köksbord struntar fullständigt i genuscertifieringar.
Så länge det inte handlar om avsugningar förstås. Där måste vi sätta ned foten. Oanständiga och osunda avsugningar har ingen plats i verkligheten.