LO:s ordförande Wanja Lundby-Wedin gjorde ett taktiskt uselt utspel inför socialdemokraternas partikongress som gick av stapeln i Malmö i lördags. Feministiskt Initiativ kan ha tagit död på de feministiska frågorna påståd hon i en TT-intervju. Snacka om att kasta sten i glashus!
Under Wanja Lundby-Wedins ordförandeskap har hon inte direkt jobbat häcken av sig för att väcka fackföreningskampen till liv. Medan arbetsgivarna och borgerligheten blivit allt djärvare på den arbetsmarknadspolitiska arenan har Lundby-Wedin gång efter annan stuckit huvudet i sanden.
De senaste åren har vi sett en rad uppmärksammade försök från arbetsgivare att göra sig av med ”illojala” fackliga ombudsmän. Eddie Morén hade exempelvis jobbat på DNEX-tryckeriet sedan 1969 och där varit fackligt aktiv i sjutton år. En dag kom dock inte Dagens Nyheter ut som vanligt. Trots att Grafiska fackförbundet hävdade tekniska problem sparkades snart Eddie Morén för illojalitet och anstiftan till produktionsstörning. Företaget redovisade inte källorna för sitt påstående.
Ove Fröjd var Kommunalarbetarförbundets klubbordförande vid Stockholms brandförsvar. Var. Efter att i en artikel i Kommunals veckobrev pekat ut den nyanställda biträdande brandmästaren som fackföreningsfientlig så varslades Ove Fröjd. Konflikten slutade med att han till slut köptes ut från sin arbetsplats.
I skrivande stund rasar en strid på Stockholms tunnelbana. Sekoklubbens ordförande Per Johansson har bland annat påpekat säkerhetsbrister. Både inför Connex ledning men också offentligt i media. Det senare uppfattas som ”illojalt” och Per Johansson har därför avskedats. Seko bestrider givetvis avskedandet och fallet kommer antagligen avgöras i arbetsdomstolen.
Dessa konflikter är intressanta också om man vill granska sanningshalten i påståendet om de svenska arbetarnas liknöjdhet och klasskampens död. Efter beskedet om att Per Johansson sparkats var det många kollegor som valde att sjuksskriva sig, försova sig eller på annat sätt slänga grus i tågtrafikens maskineri. Liksom i många andra fall jäser nämligen missnöjet över arbetsgivares angrepp på förtroendevalda fackföreningskamrater. Men tyvärr verkar LO under Wanja Lundby-Wedins ledning allt annat än stridsvilligt och missnöjesyttringarna förblir oftas lokala och kraftlösa.
Till arbetsgivarnas ökande tendens att göra sig av med obekväma fackliga gräsrötter kan vi lägga en borgerlig offensiv för att försvaga facket. De vill exempelvis begränsa fackets möjligheter till sympatiåtgärder. Stridsåtgärder vid arbetsmarknadskonflikter ska överhuvudtaget inte kunna vara ”oproportionerliga”. Det vill säga arbetsgivarna ska inte kunna drabbas av att de nyckelgrupper som gör mest effekt tas ut i strejk. Och borgarna har som bekant ett övertag i opinionsmätningarna och risken är stor att det blir maktskifte i Sverige nästa år. Det saknas inte heller feministiska poänger att plocka på den borgerliga alliansens politik. Men inför lördagens partikongress bränner Wanja Lundby-Wedin sitt krut istället på ett parti som inte ens är representerad i riksdagen!
Wanja Lundby-Wedin har under sitt ordförandeskap serverats några historiska drömlägen att kunna lyfta facklig politik till något större än en strid om kronor och ören till nästa period av fredsplikt. Gyllene tillfällen att åter visa fackets möjlighet att verka som ideologiskt baserad massrörelse med kamp för rättvisa och demokrati högst på dagordningen. Våren 2001 jobbade de svenska sociala rörelserna för högtryck. Protesterna vid EU-toppmötet i juni skulle bli finalen med tiotusentals demonstrerande i de fredliga jättedemonstrationerna. In i det sista tvekade LO om de skulle delta i protesterna eller inte. Ideologiskt sett hade de inga problem med parollerna. Men till slut meddelade Wanja Lundby-Wedin att LO av tradition inte demonstrerar!
Och det är som sagt inte enda gången Wanja Lundby-Wedin stuckit huvudet i sanden. En stor del av världen protesterade under vintern 2003 mot att USA planerade krig mot Irak. Europafacket (EFS), där LO ingår, uppmanade sina medlemmar till symbolisk strejk den 14 mars. Wanja Lundby-Wedin sa att LO inte heller har någon tradition av politiska strejker. Senare under våren gick så deras eget Kommunalarbetarförbund ut i strejk i den konflikt som utvecklade sig till den största i förbundets historia. De kvinnodominerade yrken som var i fokus gjorde den av Wanja Lundby-Wedin nu dödförklarade feministiska vinkeln i högsta grad levande. Men hon och LO-ledningen lyfte inte ett lillfinger och Kommunals strejk blev också ett historiskt fiasko.
Att Wanja Lundby-Wedin nu skyller feminismens bakslag på ett parti som inte ens sitter i riksdagen, och inte mediernas hetsjakt på Fi, är inte bara tecken på ideologisk förflackning. Det visar också med all tydlighet hur hon ser på sin roll som ordförande i Sveriges största politiska organisation.