Polisen ingriper mot frågvisa element

Om vi bortser från en handfull ledare är sverigedemokraterna ett ljusskyggt släkte. Aldrig ser jag någon bära deras partinål och utanför den digitala världen är det sällan någon som förfäktar deras idéer.

I alla fall inte i nyktert tillstånd.

Sverigedemokraternas ledargestalter har under hösten i alla fall försökt hålla torgmöten i centrala Malmö vid två tillfällen men då mötts av slagord och äggkastning. I måndags kväll valde partiet istället hålla ett offentligt möte inne i Malmö stadshus. Jag var där. Förutom att en i publiken slängdes ut av polisen efter att stillsamt, men uppenbarligen en gång för mycket, frågat efter partiets definition av invandrare så gick det lugnt till.

Partiledare Jimmie Åkessons budskap för kvällen var att Sverige ska förbli svenskt, helst svenskare, och med svenskhet menas uppenbarligen några importerade traditioner samt vår kärlek till naturen. Riktiga svenskar hugger alltså ved och rensar bär. Förmodligen vandrar de också långa sträckor med egentäljda spatserkäppar, iförda Graningekängor och med strumporna uppdragna till knäna. Det är inte svårt att se framför sig hur svärmorsdrömmen Jimmie raskt och rödkindad marscherar genom Sölvesborgsledens bokskogar i sitt kära heimat. Alltjämt visslande på någon beredskapsschlager av Ulla Billqvist.

För framförallt. Riktiga svenskar är hemkära. Visst. Jimmie Åkesson måste förstås ofta lämna torpet och hembygdens trygghet. Det är hans jobb. Vad vore ett folk och ett rike utan en Förare? Det är ju liksom grundkurs A i deras kretsar. Men det är inte Jimmie eller partikadern som i grunden utgör partiet. Det är förstås fotfolket och väljarna. Men de verkar mest hålla sig hemma framför dum- och databurkarna och snickrar de inte nationalromantiska lusthus med Ernst, så skickar de anonyma hatmail och röstar på Jimmie för att få ha sina bokskogar i fred från utrikiska bärplockare.