I helgen inledde jag och hustrun vår vita månad. Som traditionen påbjuder sista veckan i augusti efter en lång sommar med många bag-in-boxkvällar. Lika traditionsenligt har våra vänner ställt sig undrande. Varför späka sig med fyra helger utan alkohol?

I vintras sände SVT dramatiseringen av Cecilia Gyllenhammars (då von Krusenstjerna) roman En spricka i kristallen. Jag skrev då om serien. En av rollerna spelades utmärkt av Jessica Zandén. Igår skrev de två ett debattinlägg om det jämställda svenska äktenskapet på bloggen Newsmill. Diskussionen har sedan fortsatt långt utanför bloggen och inte undra på det. "Jämställdheten kväver oss! Ge oss den riktiga mannen tillbaka" löd rubriken och de levererade verkligen vad en sådan formulering lovar:

"Dom är så fina (pappor), älskare, äkta män, så dom helt har tappat sin manliga identitet och runkar ensamma på toa när hustrun somnat."

"När vågar vi erkänna att det kan finnas ömhet i ett slag över munnen? Och hur kan vi hjälpa misshandlade kvinnor, om vi hymlar med den magnifika kraften i ett försoningsknull?"

"Kanske har vi helt missat det som halva Europa och hela Sydamerika insett: att långa äktenskap kräver älskare och älskarinnor."

Ok. Det ligger säkert kilovis med bittra erfarenheter att dessa två framgångsrika kvinnorna så här i femtioårsåldern börjat sukta efter femton år yngre latinos. Det är inget att moralisera över. Men resonemang och språk är så pass snurrigt att jag misstänker att det handlar om något mera.

I den kursiverade presentationen under debattinlägget står det att Zandén och Gyllenhammar nu är på resa i Grekland. Jo, precis. När de mailade iväg det här inlägget från hotellrummet så hade de alldeles säkert inte en vit månad.