Svartvit bild av Dan Park

Efter sin utställning i Malmö döms nu ”gatukonstnären” Dan Park och hans gallerist för hets mot folkgrupp och förtal. Galleristen får villkorlig dom och böter medan Park får fängelse. Mediernas opinionsbildare antingen jublar åt eller sågar domen men är inte en mer nyanserad bild rimligare?

Jag har länge följt den notoriske Dan Parks så kallade karriär. Det började för åtta år sedan då jag med min nyckelknippa skrapade bort en smaklös affisch på ett elskåp utanför mitt kontor. En bild över en muslimsk extremist med skägg, sabel och klotbomb samt texten ”We boycott Denmark – We go to Sweden”. Den då okände konsTnären Dan Park framträdde i medierna och förklarade att hans verk är en kommentar till Jyllands-Postens omdebatterade satirteckningar på profeten Muhammed. Jag skrev om händelsen i Skånska Dagbladet och menade att vi istället för polisanmälningar istället diskret skulle använda våra nyckelknippor.

För två år sedan dömdes Park så till villkorlig dom, skadestånd och dagsböter. En visserligen tjusig panasch att bära i hans strid mot PK-Sverige men jag förutspådde att ”nästa gång kanske han får sitta i finkan för visst har vår bålda riddare tidigare sparkat betydligt hårdare neråt.”När Dan Park nu får sin efterlängtade dom så reagerar de flesta opinionsbildare som hunnit tycka till något i frågan med tydliga ställningstaganden. ”Sverige 2014 är ett land som sätter konstnärer i fängelse. Det är oerhört. Hetslagen måste avskaffas”, twittrar exempelvis liberala magasinet Neos redaktör Mattias Svensson. ”Domen har inget med yttrandefrihet att göra” lyder rubriken till Martin Aagårds kommentar på Aftonbladets röda kultursida. Men nog har detta med yttrandefrihet att göra och inte ska väl folk njuta åtalsfrihet bara för att de kallar sig konstnärer?

Lagen om hets mot folkgrupp har ett berättigande så länge högerextremister utnyttjar yttrandefriheten för sin antidemokratiska agenda. Samtidigt är lagen ett avsteg från principen om likhet inför lagen då vissa grupper blir mer skyddsvärda än andra.

Dan Park attackerar gärna verkliga personer. Bland de nio bilder som ställdes ut på galleri Rönnquist fanns exempelvis en med flera representanter från romska organisationer samt texten ”Zigenarbrott är något gott”. Eller som när Jallow Momodou från Afrosvenskarnas riksförbund gjorde en polisanmälan efter att studenter vid Hallands nation i Lund blev polisanmälda för att de klätt ut sig till svarta slavar vid ett studentjippo. Då satte Dan Park upp bilder som föreställde anmälaren i bojor med texten ”Vår negerslav är bortsprungen”. Kränkande förstås men en person utgör ingen folkgrupp.

Detta är karakteristiskt för Dan Parks estetik. I alla fall den estetik som givit honom berömmelse för när han var ung och okänd sparkade han inte alltid neråt. För budskapen är inte lika tydliga som exempelvis en vanlig politisk affisch och frågan är om lagen om hets mot folkgrupp är lämpliga att användas i fall som inte är solklara.

Hur som helst så har de juridiska turerna kring Dan Park bara gynnat honom i hans strävan efter uppmärksamhet. Så istället för polisanmälningar och stora mediala trummor varje gång sådana som han förpestar det offentliga rummet med sin ”konst” så kanske vi borde vara flitigare med nyckelknipporna?