Det verkar vara många som delar känslan av att det nya medielandskapet svämmar över. Twitter, Facebook, Instagram etc är ju inte bara andra distributionskanaler för samma nyheter som i de traditionella medierna. Det är också forum för kommunikation och vi förväntas interagera. Frågan är om vi, som biologiska varelser, orkar med den hastighet som den tekniska utvecklingen lockar oss att hålla?

Som om det inte vore nog på fritiden börjar sociala medier ingå i tjänstebeskrivningen för allt fler. Frilansjournalisten Sam Sundberg berättade i en krönika i Svenska Dagbladet i onsdags att brittiska The Daily Telegraph nu kräver att deras reportrar twittrar en gång i timmen och redaktörerna varje kvart. Han kallar det ”nuets tyranni” och jämför Twitterpolicyn med förhörsmetoderna i kriget mot terrorismen där bland annat sömnstörningar används för att bryta ner människor.

Förmodligen kommer vi se framväxten av motrörelser till IT-samhällets tempoökning och uppluckring av det privata och offentliga. Redan tycker jag mig märka hur exempelvis allt fler frilansare hellre hyr kontor än sitter hemma för att i alla fall lite grann försöka hålla arbete och fritid åtskilda. Men hur lång tid kommer det ta innan rena fobier utvecklas?

Höga höjder, spindlar och stängda rum är vanliga fobier som jag antar har en evolutionär grund. Men ännu har jag inte träffat på en enda människa som utvecklat fartfobi. En riktigt snabb man eller kvinna kan springa fyrtio kilometer i timmen en kort sträcka. Bilar har vi ju haft i generationer och de kan ju gå mycket fortare än så och eftersom vi människor inte har något utvecklat sidoseende så tycker jag att framförandet av diverse fordon rent instinktivt borde framkalla en massa rädslor som i förlängningen skapar fobier. Att inte veta om ett barn, ett djur eller något annat kommer ut från sidan av körbanan är ju en vardaglig, ofta obehaglig, situation i trafiken. Och häst har vi ju ridit på i årtusenden. Så åtminstone några av oss borde väl vara disponerade för överdrivna rädslor för höga hastigheter?

Nej, det verkar som det tar mycket lång tid för mänskligheten att utveckla fobier. Men även om vi inte ser röken kan det ju finnas eld och IT-samhällets snabbhetskultur gör idag miljontals människor sjuka av stress. Vi måste helt enkelt försöka sänka farten ibland. Men för de som har jobb i bland annat mediebranschen kommer det säkerligen bli allt svårare. Facken måste därför göra mer för att reglera vad arbetsköparen kan kräva av sina anställa vad gäller den ”multitasking” som det innebär att också vara aktiv i sociala medier samtidigt som man utför sina vanliga arbetssysslor. Särskilt viktigt är detta vad gäller engagemang efter att ordinarie arbetsdagen är slut.

Och långsiktigt är snabbhet kanske inte att föredra heller för konsumenterna. Som mediestrategen Brit Stakson skrev på kommunikationsbyrån JMW:s blogg i veckan så har pendeln svängt. ”Från ett scenario där vi nätevangelister hackat på traditionella medier för att de inte förstår nätets dynamik så är läget det att nätet blir allt mer normen.” Hon menar att det gärna talas om kvalitetsjournalistik men att hon snarare ser en utveckling där det handlar om att jaga likes och delningar och att det journalistiska hantverkskunnandet riskerar att slängas ut med det allt ymnigare twittrandet.

Publicerad i Skånska Dagbladet