Bilden av Malmö är politisk

Kroksbäcks kullar och skola (låga byggnaderna)

Jag bor i Södra Innerstaden, det av våldet kanske mest drabbade området i Malmö. Under flera år har också min längre löparrunda passerat Kroksbäck. Den nyrenoverade skolan ligger fint med det öppna landskapet som fond och de gröna kullarna är en av få möjligheter till backträning i vår platta stad. I helgen skulle KFUM:s scouter haft sitt riksting på Kroksbäcksskolan. Av rädsla har de nu flyttat det till Ystad.

Gangsterstaden Malmö. En överdriven mediebild fast ändå delvis sann. Men även om vi ger blanka katten i stans ”varumärke”, att människor är rädda, skadas och mördas är trots allt viktigare, så är bilden ändå problematisk då den utnyttjas i politiska syften.

Malmö stads trygghets- och säkerhetsdirektör Per-Erik Ebbeståhl avfärdar i Skånska Dagbladet idag stämpeln med en hänvisning till statistiken. I Malmö sker 1,9 mord per 100 000 invånare och år vilket han jämförde med Göteborgs närliggande 1,8 och Stockholms 2,2. För sinnebilden av en gangsterstad, dvs. Chicago, ligger siffran på hela 18.

Men denna statistik ger knappast hela bilden. Det vore att göra det enkelt för sig.

Mycket våld i Malmö är relaterat till organiserad kriminalitet. Gängen slåss om marknadsandelar. Det handlar om svartsprit, smuggelcigaretter, narkotika, prostitution, indrivning med mera. Idag skriver Svenska Dagbladet om hur det anmälda våldet med vapen inblandat mer än dubblerats i Malmö under de senaste fem åren. Här skiljer siffrorna sig åt anmärkningsvärt med hela 13 anmälningar per 100 000 invånare i Malmö jämfört med två för riksgenomsnittet.

En sjunkande gangsterstad eller en expanderande Öresundsregion? Näringslivet och de styrande målar gärna upp det senare medan främlingsfientliga krafter använder Malmö som ett skräckexempel över ”massinvandringens” konsekvenser.

Just nu verkar den mörka bilden dominera och riksmedierna har ett stort ansvar för detta. Visst har staden drabbats av många skjutningar senaste tiden och givetvis ska medierna skildra grova våldsbrott. Men Malmö behandlas inte som de andra två storstäderna och även annan brottslighet lyfts upp och tas för intäkt till påståendet om gangsterstad. När scouterna nu flyttar sitt riksting är det ett bra exempel på hur snedvriden bilden är. Scouterna riskerade knappast att bli nedskjutna och ser vi till de i sammanhanget ringare brottstyperna misshandel, hot, sexualbrott, personrån, bedrägeri eller trakasseri så är anmälningarna enligt Brottsförebyggande rådet procentuellt sett färre i Malmö än för Göteborg och Stockholm.

Om stans varumärke skadas är inte särskilt viktigt för mig. Det viktiga är att inte sätta ett likhetstecken mellan mångkulturalism och otrygghet för det är precis vad som nu sker. I det avseendet handlar diskussionen inte ens om Malmö utan om att de kartor som många människor politiskt navigerar efter håller på att ritas om.