De iskalla högervindar som nu blåser verkar trigga vänstern till rävspel med krav på så väl avgångar som uteslutningar.
Häromdagen satte jag min namnteckning under ett uttalande i ett internt vänstersammanhang. En skrivelse med krav på att beslutande organ ska hålla räfst och rättarting mot sekteristiska tendenser. Jag har hållit mig undan liknande utspel tidigare och det var även nu med viss tvekan. För även om kraven i uttalandet borde kunna stödjas av alla som är vid sina sunda vätskor så kommer det vridas och vändas på formuleringarna och eventuella dolda agendor.
Det har nu också ställts krav på Lars Ohlys avgång. Vänsterpartiets ledare är visserligen en av de ytterst ansvariga för fiaskot med det röd-gröna samarbetet. Men det luktar skumt att diskussionen först börjar i medierna, inte inom partiet, och att det trots spekulationer i media smygs kring frågan om motkandidater. Av vissa som är bättre insatta än mig i V:s partiliv glunkas det också om att detta är en ”smutsig kampanj” mot Ohly. Mullret jag hör mellan raderna låter som ljudet av kommande fraktionsstrider.
Och Socialdemokraterna i Stockholm vill utesluta SSU:s före detta ordförande Niklas Nordström ur partiet. Detta efter att Nordström som konsult på PR-byrån Prime fått pengar för att föra partiet högerut. Det är givetvis inte de som kräver uteslutning som står för taskspelet här utan snarare Nordström, som utan skrupler jobbat åt Svenskt Näringsliv som någon slags bulvan. Här har vi en falangstrid som redan är igång och gränsdragningar mellan höger och vänster redan gjorts. Trots det känns även detta krav på räfst och rättarting typisk för denna kyliga eftervalsvinter där högern triumferar.
Men tro mig kamrater. Även om det känns avlägset så kommer det blir vår igen.
PS: I skrivande stund läser jag att Gudrun Schyman slutar som talesperson för Feministiskt Initiativ. Måtte nu inte det leda till interna stridigheter.
Jag var med i för många år inom vänstern i tron att det skulle föra något gott med sig. Vad jag har numera som främsta minnen är allt baktaleri och uteslutningar. Fraktioner än här och än där.Goda kamrater kunde rätt snart bli förvandlade till ”fiender” som skulle förtalas på alla sätt.Vänster och höger- avikare står som staket efter min väg från 1965 och framåt.Själv blev vi utkastade ur vpk och folk satt och skrek okvädningsord på mötet.”Ut med renegaterna”!
Ofta är det frågan om MAKT! Man vill komma fram och ”leda” rörelsen! Dessvärre brukar dessa herrar och damer ofta få bra ekonomi på kuppen när de ”leder” folket. Aldrig att de går tillbaka till sina forna yrken heller. Ohly vill nog inte klippa biljetter något mer!
Medan vänstern vittrar i den splittring som högern och Reinfeldt iscensatt, så är det kontinentala Europas ultrahögerledda regeringar just nu i färd med att skissera upp Europas Förenta Stater med Lissabonfördraget – själva ritningen till diktaturen – som grundlag. Den parlamentariska demokratin är då slutgiltigt avskaffad och tvångsupprepningen av vad som skedde lagstiftningsvis vid Hitlers maktövertagande 1933 fullbordad. Den absolut sista chansen att rädda demokratin är att kräva folkomröstning om Lissabonfördraget i samband med de fördragsändringar som inrättandet av ESM kräver. Ställer S och V några krav på det? Nej. Precis som när Hitler tog makten så vek både socialdemokrater och kommunister undan. Högerspöket triumferar – nu som då.