Väderkvarnsfajter om yttrandefriheten

Lars Vilks är dum i huvve! Nej, det tror jag inte alls men jag skriver det ändå. Jag drar nämligen en lans för yttrandefriheten och inte bara försvarar gränserna utan flyttar dem också. Så nu tar jag i från tårna och det med tre utropstecken: Dum i huvve!!!

I veckan har debatten om Lars Vilks och yttrandefriheten snurrat ytterligare ett varv. Under en föreläsning på Uppsala universitet visade konstnären en film med nakna homosexuella män iklädda masker med Muhammeds ansikte. Tumult uppstod i föreläsningssalen och som ett brev på posten försökte någon eller några sedan tutta eld på Vilks hus i lördags.

Landets opinionsbildare har delat in sig i två läger. Det ena, företrädesvis vänsterlutad, säger att Lars Vilks har rätt att kränka vem han vill men att hans uppsåt är tvivelaktiga, ja rentutav är främlingsfientliga. Det andra, med flera liberaler från bonniermedierna, menar att intentionerna är ovidkommande och att yttrandefriheten måste försvaras ovillkorligen. Debatten förs nu mellan dessa bägge och en hel del hårda ord har fällts, även om de alltså är överens i den grundläggande frågan.

”Nu vänder de ut och in på argumenten för att rättfärdiga att just Vilks provokationer är osmakliga och felriktade” skrev Sydsvenskans ledarsida i måndags. Precis. För Åke Green då? Den homofobe pastorn har också mordhotats när han ”testat gränser” men inte har landets medieelit försvarat honom. Eller ett kanske närmare exempel – den också mordhotade Carl P Herslow. I veckan väckte JK åtal för hets mot folkgrupp mot Skånepartiets ordförande. Kanske blir också hans Muhammedteckning internationellt uppmärksammad. Kommer den villkorslösa kampen för yttrandefrihet då också gälla honom?

Jo, det är skillnader mellan Vilks och Green liksom mellan Vilks och Herslow. Det är min poäng, att förr eller senare kommer den mest principfasta yttrandefrihetskämpen att tvingas infoga ett aber i sitt försvar.

De flesta som hörts i debatten är tillskyndare av så väl det sekulära som det mångkulturella samhället. Borde inte debattens fokus ligga där istället för i onödiga väderkvarnsfajter? Med ett sekulärt synsätt är det visserligen i sin ordning att håna religiösa föreställningar men på vilket sätt kan Vilks kampanj främja mångkulturell samlevnad? Häromdagen skrev han själv på sin blogg att majoriteten svenska muslimer, dvs. utan extremistiska böjelser, ”inte är intressanta för medierna vilka föredrar de fundamentala som är explosivt intressanta i debatter”. Istället för att fortsätta trigga galenpannorna tror jag Vilks ska ta sig en rejäl funderare kring denna mediedramaturgiska insikt utifrån ett nödvändigt maktperspektiv.

För jag tror inte att Vilks är dum i huvve. Däremot verkar hans förstånd så berusad över uppmärksamheten att han inte kan skilja uppåt från neråt.